Efter en lång bilresa, hotellnatt i Murmansk och utflygning till Pakkrois källflöden var vi vid våra drömmars mål. Upp med tältet och rigga spön. Då McGyver kört det mesta fick han börja lägga ut flugan. Inget påslag första kastet. Men myggen surra.

- Det är minst tusen mygg inom en penislängds avstånd, ylades över älven.

Andra utlägget. Intet. Tredje - napp! Äntligen… Erik drillade in en härligt prickig öring runt kilot på en streaking caddy. Vi var igång!

Efter en skön första kväll, där alla fick en eller ett par kilosöringar, började vi förbereda paddlingen nedströms.

Vi hade nämligen valt att fiska två veckor, med en vecka ovanför det vanliga området. Första kanoten blåstes upp. Något hål. Laga! Andra kanoten (kom direkt från gänget som varit ute veckan innan) var som en tesil. Smyg-Eriks tålamod och skicklighet prövades hårt. Inte mindre än 24 lagningar senare kände vi oss trygga med utrustningen.

Vi stannade ändå kvar och fiskade vidare. I brist på regnbågar, riggade regnbågskungen kastspöt. Tyvärr belönades detta hemska tilltag med resans största öring på 2,6 kilo. Svordomarna och bönerna om olycka för spinnfisket avlöste varandra. I synnerhet som vår första ström kanske bara var 100 meter att fiska. Klinsman börja tungt. Fick streamern avbiten ett par gånger. Senare fiska jag på samma ställe. En gäddmadam på över fem kilo bet min streamer. Rätt kul i ström och på klass fem flugspö och förklarade Henkes tidigare missflyt.

 

Vi paddla vidare mot en vik i en sjö med ett mindre tillflöde. Vi döpte snabbt platsen till Gäddviken. Jag drog genast en fem plusgädda. Det blev fler gäddor i viken. Regnbågskungen och McGyver harva spinnspö en hel dag där. Blev säkert 100 gäddor fångade. Jag och Klinsman begav oss uppströms och fångade några riktigt fina öringar. Nice.

Vi förflyttade oss nedströms till bästa öringsträckan. Det kan man verkligen säga. En kväll när jag smet iväg själv fick jag minst tio öringar mellan 1-2 kilo. Högg på vart och vartannat kast. Fantastiskt. Men vädret var växlande. En dag lös solen, samtidig som vinden blåste bort myggen. Vi lade upp oss på rad och solade. Lär inte vara helt vanligt på tundran? På kvällen blåste det storm och spöregna. Skönt då att sitta i Tentipin och äta stekt öringfilé.

En kväll när jag fiska låg det en ryggrad på en sten. Det varfler som käkat fisk. Några timmar senare fick jag svaret på vem som käkat. Då såg jag en utter simma i älven. 

Här fick vi också sällskap av två andra fiskare från Sverige. Efter resans sedvanliga fylleslag (som bland annat innebar silvertejpslagning av innertältet) skränades det nattetid saker som:

-Du får inte pissa på motståndartältet!

De höll sig lite på avstånd resten av resan(sorry). Vi fiskade vidare. Det gav ett par fina sikar påen liten nymf.

Efter detta mycket trevliga stopp begav vi oss nedströms. Denna trip började med att någras böner mot spinnfiske besvarades. Regnbågskungens kastspö lossnade nämligen från kanoten och ligger nu på botten i en av alla sjöar som Pakkroi rinner igenom. Moahahaha.

När vi nått en bra bit såg vi våra tidigare grannars tält vid en kort ström. Då Klinsman och Regnbågskungen såg lite molokna(/bakis) ut stannade vi och åt. Sedan paddlade vi vidare. Och vidare. De moloknas kanot kom bara längre och längre efter. När vi var framme letade vi tältplats och satte upp tältet hjälpligt. En skakande regnbågskung leddes in och stupade 36 timmar i rad… Krafterna var helt slut, var inte riktigt hans bästa dag.

Vi andra fiska vidare. Någon dag efter stod jag själv vid en vacker pool när det sög tag i flugan. Sedan började en rusning och ett vansinnigt hoppande. Laxen gick lyckligtvis nedåt 100 meter innan den börja ge sig och komma med in mot mig. Då dök regnbågskungen och Klinsman upp till undsättning. Regnbågskungen lyckades taila, och lyfta upp halva laxen, innan den skaka sig loss från både Regnbågskung och fluga. Det var en underbar fight med en lax i minst sjukilosklassen.

Dagen efter blev det laxatimme! Under en timme fångade alla varsin lax! Två puckellaxar och två atlantlaxar. Fiske är sällan rättvist, men nu var det så. Märkligt, de fyra laxarna var nämligen de enda vi fick upp på hela resan.

Efter detta var det dags att åka hem. Vilken resa! När vi skulle plocka upp Kent (Mr www.fishingnorth.se som fixade denna resa) blev helikoptern väldigt, väldigt fullastad. Vi blev oroade när är en kokerska från en annan camp började göra korstecknet mumlandes ohörbara ljud. Med kraftigt stallad motor kom vi iväg på tredje försöket. Kokerskan var likblek.

Detta var inte det enda bekymret på vägen hem. En sen skiva i Murmansknatten satte sina spår på Klinsman. Detta och att tullen fipplat med våra papper gjorde inte resan hem särskilt rolig. Efter fyra timmar i ryska tullen, oräkneliga svordomar plus 400 kronor i ”avgift” fortsatte resan hem.

Detta var en riktigt kul fisketripp med mycket öring mellan 1-2,2 kilo. Även några laxar förgyllde resan. Hade varit kul att ha med sig en massa gäddflugor och testat. Med streamer kom det upp minst sju gäddor över fem kilo.