Flugfiske sommaren 2010

Sidorovka, Kola, Ryssland

Detta var en minnesvärd resa, men inte på grund av fisket. Tvärtom. Denna gång handlade resan om en åskrädd Örebroare, en dräpt renflock och en björn….

Som tidigare ryssresa valde vi att ta bilen upp till Murmansk. Packningen fyllde upp Smyg-Eriks pimpade bil, sedan bar det av mot Ryssland!

Denna gång väntade öring, lax och röding i Sidorovka, som är en älv nära Varzina. Dessutom skulle vi skämma bort oss med egen kock och guide. Tuut Tuut Team skulle vältra sig i lyx! Trodde vi, i alla fall. Dock började vi med att köpa en jättestor resväska och fyllde den med Tuut Tuutdryck i alla dess former. Vi litade helt enkelt inte på campbaren. Dessutom tog vi med världens alla flugor. På bilden mina och regnbågskungens...

Efter en något skumpig tur där Mercedes minibussen bröt ihop, samtidigt som ryssbussen höll, nådde vi helikopterbasen. Resan ut innehöll en massa stopp och vi har nu sett väldigt många olika basecamps. När vi kom fram hann vi växla några ord med de svenskar som precis fiskat där.

De berättade om mycket öring upptill 50 cm. Någon var större. Men detta var för oss en mycket nedslående information. Vi hade hoppats på trekilosöringar, inte enstaka kilosfiskar.

De tipsade oss om att gå så högt vi orkade, där det var bra öringfiske.

Samtidigt lärde vi känna de två Örebroare som hängt med på resan. Vi kan kalla dem för Birdie Twitcher och Thunder Elmer, trevliga pöjkar.

Vi riggade upp utrustningen och gav oss ut i natten. Det blev några öringar över de klassiska 40 cm, som blev någon form av minisize för att räknas i fångstrapporten. Ofta var de då smala och vägde strax över halvkilot. Här några under kilot.

Tältcampen var hur som helst färdigbyggd och sovsäckar utplacerade. Varje tält hade en kamin och ved kunde bäras in när du sa till. Maten var knappt ätbar. Någon enstaka gång var den god. Men efter femte dagen i rad med dill i allt… Började man bli rejält sur. Behöver jag påpeka att vi hade med oss två påsar dillchips också? Sen tog mat och frukost slut allt eftersom. ”Lunchpaketen” bestod redan från start av två vita formfranskor med en tunn skiva av vardera ost och korv. Efter några dagar dök det upp mögelbröd till frukost.

Det var lätt att bli sur på kocken, men han var nog inte ansvarig för råvarorna. Han var dock ensam i deras crew att anstränga sig för oss. De andra såg vi mest på avstånd.

Fisket på öring strax över 40 cm var faktiskt ganska bra. Själv fångade jag 40 öringar över 40 cm. Detta berodde mest på att jag fiska torrfluga, geting, som var helt överlägset.

Hela gänget, med våra två Örebrokamrater inräknade, fångade mindre än 80 öringar över gränsen. Bara några enstaka nådde över 50 cm. Min största var 54 cm. Regnbågskungen lyckades fånga resans största öring på 57 cm. Borde vara snittet på Kola… Inte den största.

Det som var roligt var att de flesta tog på torrt. Annars brukar ju stora streamers var överlägset. Men trots rätt hårt fiske med streamers gav det ganska lite. Undrar om det berodde på att vi fiska som sjätte grupp i rad på lika många veckor? Fiskarna var hyfsat svårfångade.

I strömmen intill campen var det nästa bara jag som fånga fisk. Roligast var när grabbarna fiskat där i några timmar utan framgång. Då klev jag ner, iklädd ”foppatofflor” och drog upp en.

När vi kom frågade vi Camp Managern var det var bäst. Han sa att det var bra neråt. Jag var längst ner på sträckan två gånger. Ingen av gångerna var riktigt bra. Uppåt var däremot fisket bättre, precis som gruppen svenskar tidigare sagt. Då blev det i alla fall riktigt många öringar fångade. Det var tur jag hade med ett klass tre spö. Så det blev lite böj liksom. Ja inte på alla fiskar kanske.

Mitt i resan tornade mörka moln upp sig på himlen. Det var ett sjuhelsikes åskoväder som med ett jämnt muller underhöll oss några timmar. Thunder Elmer var inte helt nöjd med underhållningen. Han valde helt enkelt att vända upp och ner på en halvliter sprit och att somna in i skydd av jackan(!). På pet-flaskan stod det kort och gott ”åska”.

Dagen efter var samme Elmer ute och fiska. Han kikade upp mot berget, nedanför han tidigare hukat för åskovädret, och fick se en död renflock. Där låg 18 döda renar på en sträcka mindre än tio meter. Givetvis hade åskan bragt dem om livet. Kanske inte helt rätt att världens mest åskrädda Elmer skulle hitta dem?

Dagen efter skulle helikoptern hämta oss. Men helikoptern uteblev då det var dimmigt. Samtidigt njöt Birdie Twitcher av att havsörnarna var bjudna på fest hos renkadavren.

Maten fixade jag och Thunder Elmer. Det fanns enbart pasta kvar, resten var slut. Så Elmer plockade svamp åt oss. Jag  hämta kvickt en öring i homepool. Gott!

Dagen efter tittade Birdie Twitcher, med sin 22k kikare, på renhjorden och fick se en björn. Grymt häftigt att följa när björnen slet upp en sida på en ren. Avståndet var betryggande cirka 700 meter. Björnen borde ha käkat sig mätt, utan att smaka på dillmarinerade svenskar!

Här vill jag ha en bättre Björnbild! Twitcher? Elmer?

Ett grymt häftigt slut på en inte allt för imponerande fiskeresa. Vi betala ca 10 000 kr var för resan. Men även bilresa, försäkring, hotell, visum, lite mat och mycket sprit tillkom. Kan tilläggas att baren var långt ifrån välfylld. Men den var i alla fall dyr. En flaska gin för 2 000 kronor är nog fint. Kan också berätta att Camp Maksims både priser och kvalité på mat och dryck verkar skilja sig väsentligt från andra camper. Även fisket är bättre på ALLA andra camper. Kanske får du vad du betalar för. Men detta var långtifrån värt att åka till Kola för. Ingen på campen prata engelska. Möjligen att camp managern prata lite, kocken än mindre. Men vem var guiden? Var fanns laxen? Var fanns rödingen?

När vi skulle åka hem prata i alla fall camp managern:

- Tip please!