Flugfiske 2013

 

Alesätno

 

Efter ett års uppehåll från Tuut Tuut Team var det dags för en ny tripp. Vi satte vår tilltro till kvoterat vatten - men tji fick vi. Istället valde vi två andra vatten att utforska. Det ena blev Alesätno, då Regnbågskungen hört sagor och fabler om ett ställe som gick under namnet akvariet.

 

Efter tips förlades tältplatsen en bra bit nedströms.

- Akvariet tröttnar ni på efter några timmar, sa tipslämnare Mikko.

 

Vi lämnades av uppe på en kulle vid hängbron över Alesätno.

 

Lägerplatsen var obeskrivligt vacker och vi hade snart ett fint läger med en makalös utsikt i en fantastiskt vacker dal. Platsen var sannolikt på det vackraste stället vi legat.

 

 

Nedanför tältet var det svinhård ström. Men några hundra meter längre ner fanns i turordning tre fiskbara pooler. Alla med besökare - då ännu en grupp befann sig just där.

 

Vi fick samsas neröver - det sällskapet skulle dessutom åka hem redan dagen efter.

Fick en öring på momangen! Nice!

 

Öringen nådde inte kilot men var en trevlig drill i rätt hård ström med mitt spö i klass två.

Vi skulle bara vara på platsen i några få dagar. Dagen efter fick Regnbågskungen en öring på samma ställe som var ungefär kilot tung.

 

Samma kväll var jag retsamt nära kilot på en röding i samma pool.

 

 

Fiskarna var inte så lättlurade. De hade sett flugor förr... Men de gick att fånga - och det vakade sporadiskt.

 

Akvariet var ju den egentliga orsaken till valet av plats. På morgonen tredje dagen sa jag:

- Jag vill gå upp till akvariet, vilka vill hänga på?

 

Regnbågskungen sa ja direkt. Smyg-Erik ville också med. Klinsman var inte alls intresserad. Hm. Vad göra? Förmodligen nära två mils vandring uppför och vi är tre?

 

Jag strök mig och erbjöd mig en längre promenad nedströms med Klins. Akvariet skulle ändå inte vara stort nog för tre.

 

Vi påbörjade promenaden nedströms. Vid det nedre selet fick vi några rödingar och en skaplig öring. Sedan fortsatte vi nedströms. En sidojokk bjöd på grumligt vatten och strömmen var mer vattenfall än lugnstryk.

 

En stor fisk i strömmen skulle sannolikt kräva 0,40 mm tafs och tvåhandsspö. Mitt klass två och Klins klass tre var fel. Helt fel. Om det ens fanns fisk i vitvattnet.

 

Jag sålde in plan C. Vi går upp för berget mot Välijauredalen. Det är lagt i träda. Men det finns lite småsjöar med jokkar som går att fiska i nära den röda sjön Kiekajaure i dalens västra del.

 

Klins titta skeptiskt mot bergskanten. Brant som attan. Jobbigt att gå. Han svara ändå ja.

 

När vi gått upp genom björkskogen blev vi på nära håll granskade av luftens herre, örnen.

 

Efter flera pauser nådde vi ändå upp. Överallt krylla det av ren. Vi såg hundratals bara denna dag. Ibland var de inte särskilt skygga.

 

 

Men vi jagade varken mark- eller luftdjur. Vi ville träffa fjällets Greta Garbo, rödingen. I den första lilla sjö vi kommer till, får vi inget. I andra får jag en röding. I nästa utlopp från en liten jokk signalerar Klinsman fisk - just som det hugger för mig. Dubbelhugg och båda är fiskar klart över halvkilot.

 

Puh, då var promenaden värd att gå. Klinsmans mungipor pekar stadigt uppåt. Snart får han ännu en röding vid utloppet. Denna ännu närmare kilot.

 

Jag hittar ett ställe där det nappar varje kast. Får flera -tappar ännu fler. Fisket är helt magiskt!

 

Dock kvarstår rödingen vara under kilot. Men vi hade en helt fantastik utflykt med mycket fisk, vackra vyer och underbara upplevelser. I varje liten pool fanns det röding. Ofta större än vad man kan gissa. Såg extra häftigt ut med molnen kort över skallen!

 

 

Vi vandra tillbaka den långa vägen och var vid tältet klockan tolv. Några mil blev det allt.  Vi bada i Alisätno, satte på oss torra kläder, drog igång en brasa och började pimla bag in box. Men var va grabbarna?

 

Någon timma senare staplade två väldigt trötta vänner in i campen. Kallt så det rök om munnen på Smyg-Erik.

 

 

De hade gått upp till akvariet på fem timmar. Väl där fanns två tält. Spinnfiskare som nötte  allt de kunde i poolen. Grabbarna fiskade i en och en halv timma - och lyckades landa EN röding.

 

Sedan gick de hem i fyra timmar. Sicken dag. Dock var rödingen värd promenaden!

Den var resans första över kilot!

 

Dagen efter skulle vi åka till nästa plats. Men på förmiddagen tog vi ännu en runda i vår "homepool". Då fick jag en fin öring. Denna gång äntligen över kilot!

 

 

Alisätno får godkänt som fiskevatten. Tyvärr var det ganska få platser att fiska på - så har du otur hamnar du på samma ställe som andra fiskesällskap. Och det är ju katastrof i ett så litet vatten.

 

Hur det är att fiska i vitvattnet vet jag ej. Men det krävs sannolikt annan kunskap och utrustning. Men det kan finnas fisk även där.

 

Akvariet är nog bra. Om än tivoli. Med en karusell. Som ofta är upptagen.

 

Vi avslutade med att tagga stället på bästa Tuut Tuut Team-sätt.

 

 

Det var så pass vackert att vi såg det från Helikoptern. Till känsliga läsare meddelas att detta tilltag sannolikt raderades i nästa regnskur. Vi drog vidare till nästa fiskeställe! :)

 

Förresten dräpte gruppen noll fiskar i Alisätno. Men vi åt jäkligt gott ändå....

 

Välkomna!

 

Denna sida är gjord för att inspirera andra att fiska. Här finns tips och galenskaper. Ta allt med en nypa salt!

Om ni har frågor eller funderingar, kontakta mig på:

 

admin@superpuppan.se

 

// Superpuppan

 

 

 

 

Antal besökare:

267 364

 

2017-11-18

 

 

Personbästa »