Flugfiske septemer 2015

 

Hemavan

 

Hade laddat för fyra dagars öringjakt i Hemavan tillsammans med min vän Preben som också bor där. Lyx med fiskesällskap som har lokalkännedom.

 

Men resan inleddes sisådär. Det blåste 17 m/s på Hemavans flygplats. Det gick inte att landa på flygplatsen om det blåser mer än tio. Efter två lågsniffar över Hemavan flygplats beslöt piloten att vi skulle flyga tillbaka till mellanlandningens Vilhelmina. Det betydde tre timmar extra på buss.

 

Planen med kalla öl på kvällen med tidig natta – blev Hemavan runt klockan ett på natten och en pava vin på småtimmarna. Några extra timmars sömn senare styrde Preben båten mot planerad strömsträcka.

 

 

Det var rejält lågt vatten och botten gick att se allt som oftast. Preben undvek stenar och vi nådde ett fint ställe. I snålblåst och regn.

 

Vi fiskade utan fiskkänning. Inte heller såg vi fisk. De var inte på gång. Vi vandrade uppströms och kokade lite te samtidigt som solen sken upp i 20 sekunder. Plötsligt ser vi ett vak!

 

Jag får äran. Men lika fort som solen försvann, lika fort slutade fiskaktiviteten. Jag gick bet.

 

Senare när vi fiskar ser jag ett delfinvak. Stjärtpaddelns storlek får mig att tro på en tvåkilosöring. Svaret får vi aldrig. Den visar sig inte igen.

 

Efter någon timme signalerar Preben fisk. Jag kastar in spöt på strandkanten och med raska steg beger jag mig nedåt. Det är bra kamp och efter ett tag kan jag håva en öring på ungefär sju hekto. Lycka!

 

Vi bröt nästan direkt efter öringen. Preben hade bokat bord åt oss på restaurang Nannas kök. Denna kväll bjöds på skaldjursbuffet och det blir en gourmetkväll att minnas.

 

Vi äter hummer, ostron, musslor, vanliga kräftor, havskräftor och extra allt. Middagen inleds förresten med en vinprovning som sommelier Ove Granath, från Johan Lidby vinhandel, presenterar med passion Chablins olika områden och deras förutsättningar att producera vin. Gommens lycka är total.

 

Vi har dessutom sällskap av Oves trevliga fru och dotter samt några vänner och arbetskamrater till Preben.

 

Kvällen blir sen. Och ännu senare. Fina vin både med och utan bubblor flödar och stämningen är bättre än bra. Bra är det verkligen inte när vi vaknar dagen efter. Två slagna hjältar kämpar sig ut till älven först runt klockan tre på eftermiddagen.

 

Fisket går som väntat åt helvete. Vi lyckas återigen under tedrickandet att se vak, med fisk som vägrar stiga. Jag har ett litet nafs men vi tvingas bryta för ännu en bordsbokning på Nannas kök.

 

Denna gång är det tidigare landslagskocken Carina Brydling som bjuder till en sexrätters meny med ekologisk lokal anknytning. Skaldjursbuffén var helt sjukt god. Detta ännu godare. Särskilt när vår sommelier Ove fortsätter fylla på med vin.

 

Köksmästare Tomas var inte sen att hjälpa promillen även denna kväll. Det började med en "styrfena" gammeldansk, gick via "Det ser torrt ut i glasen" och avslutades med en oktoberfest på "En trappa upp"...

 

Vi hade i sanning inte lärt oss något från dagen innan.

Men å andra sidan. Det går inte att äta godare, dricka finare och ha roligare.

 

Dagen efter var vi senare ut än någonsin. Prebens kompis Jonte hämta upp oss. Vi skulle till "hemligjaure". Där fanns börtingar(betyder nått i stil med grisöring).

 

Efter en kämpig vandring upp för ett berg nådde vi sjön. Vi hade konkat upp flytringar och snart guppades runt. Inte ett liv. Jag gick igenom säkert fem olika börtingflugor.

 

När skymning började kom första vaket. Snart fanns vak både här och där. Preben sa något i stil med att nu har du fiskat på bra i några timmar.

 

- Ja, jag har kört på hela tiden och fryser nu så jag nästan skakar!

 

I samma sekund jag avslutat meningen kände jag ett drag i min flicksländeimitation. Satte bums ett mothugg och på tredje dagen fick jag till sist drilla!

 

- Den är inte så stor, sa jag.

 

Men ju längre drillen dröjde, ju större blev fisken. Först när Preben fångade den i håven kunde jag se att detta faktiskt var den börting jag hoppats få. vilken underbar känsla!

 

Efter sedvanlig vägning med avdrag för håv visade sig öringen väga över 1,7 kilo. Grymt fin öring! Fisken hade nu börjat vaka fint och bara några kast senare nöp det till igen.

 

Denna gång kunde jag ganska enkelt få in en öring som var i fyrahektosklassen. Strax efter det kom mörkret. Vi återsamlades och värmde på lite choklad. Vi var osäkra om vi skulle köra vidare i mörkret.

 

Det blev en kort runda till. Men fiskarna ville inte riktigt. Väl kämpat! Nu var det inte många grader varmt och marschen upp till sjöarna hade fyllt mina vadare med svett som tillsammans med ett litet hål vid knät på vadarna förstärkte kylan ytterligare. Promenaden tillbaka utför en kraftig brant gjorde att värmen snabbt kom tillbaka.

 

Hemma blev det mat och minuter efter att Jonte lämnat ekade snarkningar åter i huset.

 

Morgonen efter vaknade vi i tid. Vi var ute vid vattnet vid 10-tiden. Inte en fisk ville visa sig. Flyget skulle gå först vid klockan 15.45.

 

Klockan 13.30 ser jag ett par fina vak. Självklart på andra sidan. Hittade en båt som jag var beredd att "låna", men åror saknades.

 

Jag frågande Preben och Jonte om det ens gick att korsa älven högre upp.

Ja sa den ena - nej den andra. Ni vet det där med hoppet! Jag sprang uppströms. Lyckades balansera mig över på stenar. Sprang neråt igen. Fortfarande vak!

 

Fick ett fint vak på min imitation av en mörk nattslända. Fast fisk och bra drill. Pang så lossnade flugan oförklarligt. Svordomar! Såg vad som kläckte. Det var en fin lite större dagslända.

Ville inte byta ut en fungerande fluga. Såg ännu en fisk vaka. Fick springa runt ännu ett par hundra meter för att runda en vik och nå nästa öring. På andra sidan stod Preben och Jonte och hejade på. Preben ringde flygplatsen.

 

- Du hinner fiska i tio minuter till!

 

Grabbarna pekade ut ännu en fisk. Ett utlägg. Den tog direkt! Efter en kort drill landar jag en vacker öring på fyra hekto. Nedanför vakar det igen. Fort ner för ännu ett kast. Det kommer ännu ett vak. Även denna öring har tagit bestämt och jag kan drilla in en öring som är i sjuhektosklassen.

 

Efter detta blir det en språngmarsch till bilen. Raketfart till stugan och snabbdusch till mina medpassagerares lycka. Drillade fisk klockan 14.15 och fyllde tvättmaskinen med fiskekläder klockan 20.00 i Hofors... Vilken avslutning!

 

Jag vill tacka Preben för att han ville ta med mig och fiska i Hemavan. Fisket var grymt - även om kvällarna blev ännu bättre...

 

Tack Pontus som delade stuga med Preben och igenom väggarna hörde "orytmiskt" snarkande på hög decibel. Stackars sate.

 

Tack Jonte för skjuts och trevligt sällskap.

 

Tack till alla andra inblandade i denna helg.

 

Toppenhelg som jag väldigt gärna vill göra om! Tack börtingen också, som fortfarande simmar kvar i hemligjaure...

 

Välkomna!

 

Denna sida är gjord för att inspirera andra att fiska. Här finns tips och galenskaper. Ta allt med en nypa salt!

Om ni har frågor eller funderingar, kontakta mig på:

 

admin@superpuppan.se

 

// Superpuppan

 

 

 

 

Antal besökare:

260 828

 

2017-09-11

 

 

Personbästa »