Flugfiske flats januari 2014

 

Mexiko, Cozumel

 

Jepp, guiden var klappkass... Men likt förbannat var han min enda chaufför ut mot flatsen. Jag gillar ju inte att bomma fisken jag jagar heller... Och guiden påstod ju att bonefishen tailade överallt på morgnarna. Det blir ju som vak och torrflugefiske!

 

Byta guide? Omöjligt. i skulle åka hem om två dagar. Så ett morgonfiske var enda chansen. Jag bokade upp guiden i taxin hem från floppen. Fick ett skapligt dyrt pris igen. Men man lever bara en gång.

 

Guiden och taxin var redan på plats då jag klev ur hotellet 05.00. Om vägen var urkass med stora djupa vattenpölar dagen innan - var det än mer spännande nu.

Men vi nådde stranden och guiden började med pinnen skjuta ut båten i mörkret. Det fortsatte han med i 20 minuter. Dagen innan hade vi kört med motor där.

 

Sedan kom motorn igång. Då krypkörde han, där vi kört över trettio knop dagen före. Suck. Eftersom frukosten på hotellet knappast var öppen, var jag hungrig. Öppnade boxen som dagen innan innehöll mackor och läsk. Nu fanns bara läsk... Fick cola till frukost. Jag som inte trodde guiden kunde bli sämre? Ack så fel!

 

Men efter en överdrivet lång restid var vi ändå ute på flatsen. Guiden sprang sin vana trogen framför. Hela tiden.. I säkert två timmar. Minst tjugo gång sa han:

 

- Look, there was bonefish there, efter att ha skrämt bort dem.

 

Aldrig lyckades han peka ut ett lämpligt kast. Denna dag var goda råd dyra, det var trots allt bara en halvdag. Utlovad tailande bonefish var liksom guiden - ett skämt!

 

Jag struntade helt enkelt i honom och vek av åt ett annat håll. Efter några hundra meter såg jag även en Bonefish och la ut ett fint kasst. Kände ett rejält hugg - men den fastna inte. Förbannelsen var kvar.

 

Det kände som om klockan rusade. Det gjorde även guiden som sprang ikapp mig. Jag såg att det glimma till i morgonsolen på hundra meters håll. Fisk tänkte jag och gick ditåt. 30 meter ifrån sa jag "stop" till guiden. Några sekunder senare tailade bonefishen igen.

 

- Look, a fish!

 

- No shit, tänkte jag och la snabbt ut ett kast, före guiden

 

Men den ville inte ta. Vi vandrade mot båten. På avstånd ser jag ännu en guide med en adept (fan vet om det inte borde varit ombytta roller i "vårt" team).

 

Då Bones var ganska lätta att skrämma, undrar jag hur guiden till vänster tänkte när han klev upp på morgon? "Idag ska jag sätta nytt rekord i att skrämma fisk"? Knallgul skjorta och skrikröd keps. Hur blir man guide på Cozumel?

 

Då kommer min guide med den briljanta idén att gå längs stranden och leta efter permit. En fisk som räknas som närmst omöjlig att fånga - i jämförelse med bonefish. Svaret kom hårt och icke förhandlingsbart.

 

- No, I want that fucking bonefish!

 

När vi har ungefär två hundra meter till land, så ser jag uppgrumlat vatten. Högst sannolikt Bonefish som äter. Kommenderar halt på guiden och ställer mig på lagom avstånd och betraktar. Rätt som det är kommer det fiskar simmande mot oss. De blir skrämda. Men det finns fler. Jag ser hur det blänker till. Kastar dit. Hugg, och fajten kan börja!

 

Ni ska vara glada att filmen bryts där. Fisken kör fast i en sten som den sliter sig loss mot. Svordomarna haglar och spö och rulle dräms stenhårt i vattnet. Det osar svavel i hela Mexiko.

 

Tiden är i princip ute. Men jag kör en rundgång och hittar ännu fler fiskar en bit bort. Även här skämmer vi några. Men det blänker till igen. Jag lägger försiktigt ut flugan och börjar ta hem. Försiktigt hugg, men icke. Någon meter till och samma nafs. Tredje nafset sitter den. Ny kamp!

Vissa fiskar får man kämpa mer för. Detta var en sådan. Direkt efter tvingas vi åka. I sista stund uppfylls det jag kämpat för i två dagar. Underbart!

 

Guiden påstår att vikten är 1,5 kilo. Men det har ingen betydelse. Jag ville bara fånga en Bonefish - och nu kan jag åka hem nöjd...

 

Så jävla skönt....

Ingen dricks.

 

 

 

Flugfiske flats januari 2014

 

Mexiko, Cozumel

 

Skrev på Edgeforum att jag skulle till Mexico på semester. Kort därefter hör en Göteborgare vid namn Foppa av sig. Efter lite mailbyte spikas en split av guide för att jaga Bonefish över de norra flatsen på Cozumel, som ligger utanför Playa Carmen, Yukatanhalvön.

 

Foppa bodde på fastlandet Carmen och åkte färjan 45 minuter ut till mig som bodde på Cozumel. Väl framme möttes han av en guide som sa:

- Sorry, inget bra väder idag. Vad sägs om en annan dag?

 

Det regna ganska mycket denna morgon. Dessutom skulle det blåsa lite.

 

Redan betald resa blev alltså framskjuten. Inget kan stoppa en fisketokig Göteborgare. Inte mig heller. Trots att det var ganska jävla illa att inte berätta detta innan båtturen. Jag fick surt stå och vänta 30 minuter i lobbyn. Piece of cake i jämförelse.

Några dagar senare var vi i alla fall iväg. Vi välkomnades av en närgången Racoon, det vill säga tvättbjörn.

Ute på havet var det två rätt självsäkra fiskare som verkligen såg fram mot en dag av salta fetharrar - på en kombination av anabola och amfetamin...

 

Vi passerar Isla Passion och längs land lite senare finns det lite flats här och var.

Vår guide stannar båtenoch vi kliver över en landtunga. Nästan omedelbart ser jag en fisk. Guiden säger:

- Det är en Snook!

 

Stämningen går i topp och adrenalinet strömmar till. Jag får första försöket. Lägger några perfekta kast - men inget händer. Lägger några till - intet. Vi går närmare och närmare fisken. Till sist kan vi nästan ta på den. Guiden är nära att fånga den med handen.

 

Det visar sig vara en skadad bonefish. Antagligen en barracuda skadat fisken. Eller en fiskare. Foppa har hugg av misstänkt Barracuda. Men vi ser inget annat - och åker vidare till ett annat ställe.

 

På plats säger guiden:

- Mucho Bonefish, och visar många fingrar.

Tittar man i vattnet så rör Bonefishen upp sand till ett moln i vattnet. Särskilt när de skräms iväg.

 

Guiden bestämmer sig för trixet "kringgång". Det är Göteborgarens tur och han hänger på. Själv kastar jag åt andra hållet.

 

Kaboom, rusning, backing, gung och borta. Det var min första kontakt med en Bonefish. Vilken start tänker jag. Blir grymt idag!

 

Bara 70  meter bort hugger det på guidens spö. Han drillar i någon minut och lämnar sedan över sitt spö till Göteborgarn som snopet får stå och drilla... "De" får en fisk på ca 1,5 kilo.

 

De? Både jag och Göteborgaren tittar på varandra. Vad fan, var det inte vi som skulle fiska - och guiden peka ut fisk? Hade guiden bara pekat hade han fått fisken själv.

Minst sagt snopet...

 

Jag får i alla fall ett nytt hugg, men ingen rusning alls. Kanske beroende på världens minsta Needlefish.. Av bara farten drar jag även ett yngel till Barracuda..

Vi vandrar vidare. Jag och guiden får till sist se en tailande Bone. Jag lägger ett perfekt kast och låter en Crazy Charlie sjunka. Snart börjar jag dra in och ett ursinnigt hugg kommer. Sedan en rusning. Backing ut...

 

Tyvärr lossnar även denna. Suck. Blir även sur på guiden. Försöker ge honom kameran, men han vägrar ta emot den innan han vevat in SIN lina. Det tar minst 20 sekunder. Inte skitlätt att drilla bone med en hand.

 

Bitter? Jag?

 

Efter detta går vi fram och tillbaka. Det enda som händer är att guiden säger:

- Look, look! Bonefish, varje gång han skrämmer iväg dem.

 

Hade ju varit roligare om han pekat ut dem innan de skrämdes iväg....

Jag ser en till tail och får ännu ett hugg - men ingen fajt.

 

En förmodad barracuda stjäl även en fluga ifrån mig. Små sylvassa tänder gjorde processen kort. 

 

Klockan går och Guiden vill vidare. Han parkerar båten närmast första udden på Isla Passion. Stället känns sinnesjukt dött. Men jag och guiden får varsin tiny barracuda.

 

Sedan ska vi fiska från båten sista halvtimmen(av åtta timmar).

Göteborgaren visar finfin kastteknik.

 

Men intet hjälper. Jag frågar om vi inte borde se fler tailande Bonefish. På mycket knackig engelska(han skulle visst tala bra engelska enligt hemsidan) förklarade guiden att bonefish mest tailade på morgonen.

 

- Morning, there, there, there, everywhere, sa guiden och peka runt över lagunen.

 

Nu var det eftermiddag och vi åkte hemåt... Surt! Åtta timmars slit utan en enda Bonefish. Guiden var skit. Vi båda fiskade klart godkänt. Vilken besvikelse.

 

Om någon undrar om det är svårt att få närbilder på Racoons, kan Göteborgaren trixet... Som vanligt funkar chips på allt....

 

På vägen hem ville jag luska ut guidens namn.

 

- Visst hette han samma som andranamnet på en kille som gillar spenat, heter Karl-namnet och o på slutet (Alfredo), gissade jag.

 

- Nej, mer som en tysk som förlorat ett världskrig med o på slutet, (Adolfo) svarade Foppa.

Passande. Han ville ha hela världen av bonefish för sig själv. Vi skrattade gott, något som vi gjorde lite då och då denna dag.

 

Foppa var en hyvens kille och bra fiskare. Tufft att ge sig ut igen efter den inställda turen. Tufft att hela dagen också hålla humöret på topp. Tack för bokning och sällskap. Ingen dricks!

 

Välkomna!

 

Denna sida är gjord för att inspirera andra att fiska. Här finns tips och galenskaper. Ta allt med en nypa salt!

Om ni har frågor eller funderingar, kontakta mig på:

 

admin@superpuppan.se

 

// Superpuppan

 

 

 

 

Antal besökare:

260 828

 

2017-09-11

 

 

Personbästa »