Flugfiske juli 2013

 

Muoidarisjokka

 

Tuut Tuut Team tog sig vidare till en dal som ligger någon mil norr om Kaitumsjöarna.

Denna dal har en jokk som rinner ut från en större rödingsjö vid namn Urrtijaure, några kilometer högre upp.

Dalen var vacker och övervakades av en förstenad jätte - med bara huvudet synligt, och som använder berget som kudde.

Helikoptern dumpade oss där en rännil till jokk från Limmujaure rann ihop med vår jokk. Limmu var förresten rekommenderad som grym rödingsjö. Vi satte rappt upp lägret och bara jag och Klinsman hade sedan kraft nog för fiske.

 

 

Det gick trögt. Det var kallt. Vi gick(!) igenom en mindre sjö mellan oss och Muoidarisjaure. Det var rent vedervärdigt. Lerbotten med 40 cm djup - överallt. Kändes som om sjön helt sakna potential till grov fisk.

 

Vid inloppet i sjön drog jag i alla fall några harrar närmare halvkilot, och en liten tiny öring. Fanns lite fisk i alla fall.

 

Men knappast värt promenaden. Var det minusgrader? Kändes i alla fall som småspik som slog rakt i ansiktet under hemmarschen. Smyg-Erik och Regnbågskungen var nöjda över sitt tälthäng. Och vi var nöjda med vårt varma tält.

 

Med det dystra fisket någon halvtimmes promenad uppströms i åtanke, valde vi att styra stegen upp till Limmujaure dagen efter. Vädret var fortsatt kass. Det första vi stötte på var ett tält med fiskare.

 

De verkade måttligt glada över sällskap i "sin" sjö. Vi kände samma sak. Fjällen runt Kiruna verkar fulla av fiskare. Vi hade några påslag. Jag och Regnbågskungen fick varsin miniöring. Det blev sämre väder. Såg bara enstaka vak. Suck!

 

Grabbarna var absolut inte otrevliga, mest att du inte flyger ut i fjällen - för att träffa på folk. Men med flera konkurrerande flygbolag - hamnar det ofta folk på samma ställen.

 

De berättade att de varit där förr och fått fin röding och öring. Nu hade de bara fått småöring. De skulle dessutom byta sjö efter några dagar. Hoppas det gick bra för dem där.

 

Vi fiskade vidare runt tältet. Jag plocka en öring på cirka sju hekto i första kastet. Det var allt. Fisket runt tältet var fisket en öken, om du ville ha skapliga fiskar. Herregud vad kasst! Tältplatsen kändes löjligt använd - trots att flödet i jokken var otroligt litet.

 

Dagen efter steg solen, värmde tältet till bastu, och skickade oss ännu en gång upp mot Limmujaure. Nog borde fisket bli grejt med lite kläckningar! Klinsman började storstilat.

 

Detta spöböj renderade i en vacker öring på cirka åtta hekto. Fajten var magnifik! Visst kläckte det sländor. Men det var förhållandevis lite vak. Vad tusan, sjön borde koka! Först senare på kvällen kom jag igång och fick några rackare av skaplig kaliber. Toppade med en öring i samma kaliber som Klinsman. Även den hårt kämpandes.

 

Appropå Klinsman... Han firade födelsedag och vi andra krävde tårta! Gossen är kanske inte känd som superkock på våra resor - men denna tårta borde resultera i en friplåt till.. Kanske Helge Skogs glåpord i "Halv åtta hos mig"?

 

 

Bjuder på receptet till er fiske-gour-metare... Lägg en banan i folie. Tryck in några polly. Slut foliet - grilla. Toppa med sprutgrädde och Mintu! Så gott att vi nästan sjöng "Ja må han leva" flera gånger. Grattis Klins!

 

Men en tårta kräver paket. Jag gav Klins en guidad tur uppåt i jokken. Mikko hade yrat något om lugnsel och kikfiske strax bortom Muoidarisjaure. Limmu sög - så vad kunde vi förlora?

 

 

En och en halv timmes promenad senare nådde vi dalens övre del. Såg någon skvättöring - något som det krylla av i homepool. Vi gick sakta nedåt. Klinsman brände en fin öring som körde rätt in i kvistar - och sa sig vara chockad över att det finns så fin fisk i detta pyttevatten.

 

Rätt som det var såg jag ett vak. Märkligt fint. Det var ju aldrig djupare än 1,5 meter och kristallklart. Snart var den uppe igen. Jäklar vilken stjärtfena. Den är ju grov!

 

Efter några kast tog den, och jag drilla in. En snygg harr närmare kilot! Lossade kroken med peangen. Tog den i handen och skulle just visa Klins. Plums, och den simma vidare. Ingen bild heller.

 

Klins tog en likadan bara 30 meter nedanför. Och vi vandrade runt i jokken - då videt längs kanterna ofta var svårpasserat. Fantastisk fiske. Vi såg fisk överallt. Och de tog våra flugor. Som en dröm!

 

Ibland var gunget hårdare än annars. Toppfirren blev senare mätt till 52 centimeter och vägde förmodligen runt 1,2 kilo. Nice!

 

Framför allt kläckte det nattsländor som den nedan. Var grymma vak på dem. Men detta var en dag när fiskarna tog allt som kom flytande.

 

Klinsman plocka också fetharrar. Han toppa med en 49:a på kilot!

 

 

Jag vet inte hur många harrar vi fick. Klinsman hittade ett litet tillflöde några hundra meter innan inloppet till sjön Muoidarisjaure. Där knep han öring. Jag hjälpte till att lossa.

 

- Kolla! Ett helt stim som simmar runt här, sa Klinsman.

 

Mycket riktigt. Var "småfisk" i halvkilosklassen på två meters avstånd. Nog tyckte vi oss se vita fenor? Borde ju vara röding. Men vi såg även öringar. Jojo, nästa kast satt den där. Rödingen. Strax under halvkilot - alltid välkommen!

 

Efter en lite avstickare uppströms det minimala tillflödet gick vi nedström. Fick ännu en kiloharr i utloppet. Som krona på verket.

 

 

Vi borde gått hem. Men mycket vill ha mer. Vi fiskade oss hela vägen tillbaka. Bara småskit. Och inte en djuphåla. Visst, det finns säkert fisk av skaplig kaliber - men de träffade inte vi.

 

Först på småtimmarna var vi tillbaka i tältet och träffa grabbarna. Regnbågskungen hade dragit en halvkilosöring i Limmujaure.

 

Smyg-Erik hade dragit jackpot. Där satt den. Eller snarare låg vid tältet. En mycket vacker röding klart över kilot. Grymt kämpat Smygaren!

 

 

Fisken blev förresten en smaskig sushi.

 

Dagen efter var vi tillbaka i Limmujärvi. Återigen var sjön död - trots sländor. Någon kilometer norr fanns ännu en sjö. Jag lyckades efter några timmar locka Smyg-Erik på promenad dit. Tog nog bara en halvtimme att gå dit.

 

Väl uppe såg det perfekt ut. Insekter - men inte ett vak. Inte ett spår av en fisk. Massa insekter i sjön också. Kollade utloppet - inte ens ett fiskyngel. Sjön var död!

 

Vi bestämde oss för att kika ut över kanten på nästa dal. Detta är vad vi såg!

 

 

Vad säger man? Fiskeprylar med. Vadare på. Tändare för eld med. Men inte ens en jacka. Jag frågade nästan viskande:

- Ska vi gå ner? Vi hinner säkert fiska i några timmar innan vi måste tillbaka? Jag hör dalen viska mitt namn...

 

Smyg-Erik svarade överraskande ja.

 

Det tog över en och en halv timma i ren nedförsbacke. Då hade vi redan gått i över en timma från tältet. Skaplig promenad tillbaka.

 

Framme visade sig jokken som lockat. Den var liten. Men vi gick nedåt och hitta djup på flera meter. Plötsligt skrämde jag ut två öringar. Den ena såg ut att vara under kilot. Den andra var dubbelt så stor. Jösses!

 

Jag tog det piano i fem minuter. Kastade sedan ut en tung nymf. Drog den sakta hemåt. När nymfen syns i vattnet, kommer en öring farande bakom. Den tar - mothugget sitter!

 

En högst odramatisk drill avslutas med en bild av en åttahektosöring.

 

 

Det är synd att det inte var bjässen som högg... Varför är det alltid så? När jag står där simmar fisk efter fisk förbi. En del ser mig och skräms. Andra bryr sig inte.

 

Det är tryckande värme, säkert över 25 grader. Kanske har vi haft det för fint? Har fiskarna fått värmeslag? En fin röding simmar förbi. Säkert kilot. Varför hann jag inte locka den?

 

En öring till kommer fram. Kastar ut och följer nymfen mot botten. Placerar nymfen en decimeter framför munnen.  En lugn dask med stjärten och den tar sakta. Mothugg! Loss..

Svordomar från min sida jokken.

 

Smyg-Erik svär också, fast på andra sidan, och av andra skäl. Tre kast i rad fastnar i videt bakom. Det har jag gjort själv. Mer än en gång. Vissa saker ska inte kommenteras på plats.

Detta är en sån sak.

 

Vi vandrar nedåt. Jag har mycket fisk efter. Några påslag. Smygaren också. Det har gått några timmar. Undrar vad grabbarna tänker.

 

Vi står inför ett svårt beslut. Ska vi gå tillbaka samma väg. Säkert fyra timmar jobbigt vandrande - eller ska vi gena dalen fram, en enklare rak väg på kanske två timmar?

 

Hungern trycker på. Vi genar. Från höjden såg vi en sjö på vägen.

 

- Kan vi få fisk där, stannar vi och äter den, säger jag.

 

Smyg-Erik nickar. Sjön ligger lugn. Plötsligt ser vi ett vak. Nu jävlar! Varför blir det så svårt att dra fisk när du "måste"? Jag går över till andra sidan sjön. Där är mer fart på fiskarna. Jag ser en fisk plaska. Den är enorm. Garanterat resans största fisk. Måste vägt långt över tre kilo.

 

Vi får ett underbart fiske. De går och plockar i ytan. Du ser vilket håll de går. Bara att lägga ut flugan i riktningen, plums, vinst varje gång.

 

Vi drar tre knappt godkända. Hungriga nackar vi dem på plats. Smyg-Erik börjar rensa med flugan ute. Klart det hugger. Klart den fastnar själv. Klart den bjuder på en grym fight. Klart middagen är räddad! 

 

 

Jag samlar ihop till en brasa och det brinner snart. Smyg-Erik lägger några videkvistar på glöden, och fisken ovanpå. Enkelt att dra av dem - och lagom värme.

 

Efter någon kvart hugger två tokhungriga fiskare in på öring. Det kunde inte varit godare.  

Trots avsaknad av salt, tillbehör och vatten. Livet leker. Smyg-Erik och jag njuter av livet.

Jag drar in några öringar till. De får gå tillbaka. Bjässen ser vi intet av. Den får vara.

 

 

Promenaden hemåt går bra. Vi hoppas grabbarna tagit med våra ryggsäckar ner. Vi vet inte varför de skulle gjort det, men vi har fått nog av Limmujaure. Smygaren döper om den till "Fuck-jo-jaure". Vid tältet träffar vi grabbarna. Ryggsäckarna ligger så klart kvar. De fattar ju inte att vi sprang iväg några mil. I stället tror de vi haft grymt fiske i den fisktomma toppsjön. Själva har de kammat noll.

 

Vi konstaterar att det nya namnet gäller. Vi skickar gemensamt några svordomar uppåt sjön. Över 100 timmars effektivt fiske - en röding. Vi kunde lika gärna ha fiskat lax. Till och med laxfiskare har bättre statistik känns det som. Kanske beror det på värmeböljan. Kanske är sjön nätad. Vem vet? Fuck-jo-jaure!

 

Dagen efter erbjuder sig Smygaren att hämta grejerna. Jag försöker få någon att gå med upp till harrfisket. Ingen orkar. Varmt. När Smygaren är tillbaka äter vi en soppa jag gjort på rotfrukter, öring, saffran och grädde. Sedan drar jag iväg. Jag brukar själv kunna åka bil i dubbla tiden för några timmars skvättharrfiske. Fan om jag missar en sån här chans, tänker jag när jag bestämt stegar från campen.

 

Strax över en timme senare är jag på plats. Även fiskarna är där. Drar några granna harrar. Smyger som en indian. Lyssnar på naturen. Njuter. Plötsligt ser jag giganternas ren passera på cirka 30 meters håll. Vilka horn, tänker jag. För det är det enda som sticker upp över viden.

 

Sen kommer det en lucka.

 

 

Jojo. Ingen ren inte. Det är skogens konung som patrullerar dalen. Han ser mig inte. Känns bra. Har ju läst om älgar som sparkat ihjäl människor.

 

Efter detta spännande möte prasslar det i alla buskar. Jag misstänker minst björn. Vilken fegis jag blir.

 

Sluta fiska vill jag ändå inte. Får en massa fina harrar och öringar.

 

 

Öringarna brukar ta när jag drar hem flugan under vatten. Det bara smäller! Fantastiskt vad kul att smyga runt. Ofta ser jag fisken innan jag tar den. Öring och harr. Plötsligt kommer en fin röding simmande, kanske kilot. Det där som jag varit 50 gram ifrån denna resa.

 

Jag hinner tänka att rödingen förmodligen inte tar torrt, innan den närmast hånfullt går upp och plockar något på ytan. Den simmar uppåt. Jag går nedåt. Det ville sig inte med rödingen denna resa.

 

Runt midnatt gör hungern sig påmind. Myggen har sedan länge varit många - och hungriga.

 

 

Det blir en mycket snabb middag. Har en frystorkad "Stenbitsgryta". Klart på några minuter. Duger gott. En tugga i munnen. Ett drag med handen över ansiktet. Tio döda mygg. Ny tugga. Nytt drag med handen. Tio till döda mygg. Hetsätande massmördare.

 

Efter maten fiskar jag vidare. Får en fin harr. Det är min sjunde harr över 46 centimeter bara i kväll. I drillen bryts mitt underbara klass två spö. Flugan är söndertuggad. Det är min favorit - en superpuppa - vad annars?

 

Jag skrattar högt för mig själv. En ödets ironi. Som om stenjätten talar till mig.

- Det var sista kastet grabben. Gå hem nu!

 

Det har varit en underbar kväll som jag gärna vill tänka tillbaka på i vintermörkret. En kväll att minnas. En kväll med jättar, skogarnas konung och fina fiskar. Jag kysser min sista harr farväl och påbörjar vandringen mot campen.

 

 

Grabbarna sover när jag kommer tillbaka på småtimmarna. På min plats står en tallrik med ostbågar. Tack grabbar.

 

Morgonen efter kommer plåtduvan. Vinkar adjö till jättens dal. Kikar över bergen. Vinkar till Kebnekajse precis bakom blåa Lattjojaure. Är nöjd. Hem till frun. Ännu nöjdare.

 

 

Välkomna!

 

Denna sida är gjord för att inspirera andra att fiska. Här finns tips och galenskaper. Ta allt med en nypa salt!

Om ni har frågor eller funderingar, kontakta mig på:

 

admin@superpuppan.se

 

// Superpuppan

 

 

 

 

Antal besökare:

260 828

 

2017-09-11

 

 

Personbästa »