Startsida



Utomlands

Island»

Norra Finland»

Kola Pakkroi»

Kola Sidorovka»

Stjördalselva»

Hedmark Fylke »


Kiruna

Alisätno»

Leavasjokk»

Muoidarisjokka»

Pirtimys»

Pirtimys Ponton»

Råstoområdet»

Rödingen»

Sandåslandet»

Tavvaetno»

Tavvas Källflöden»

Trippel i Norr»

Vandringen»


Övrigt

Ammarnäs»

Bollnäs ström»

Borgärdet»

Diket(hemligt)»

Gimån»

Görälven»

Hemavan»

Hårkan»

Kungsådran»

Lidmans Svartån»

Ljusnan, Linsell»

Malungsfors»

Mittån»

Svågan»

Tännäsfjällen»

Varjisån»

Älvdalen»


Regnbåge P&T

Acksjön»

Fyrväpplingen»

Hamptjärn»

Hubo-Långsjön»

Hökensås»

Lilla Malma»

Lissjön»

Lung, Borrsjöån»

Norrbyströmmen»

Stora Öratjärn»

UWX-fisket»

Åkers Fiske»


Blandfiske

Asylfiske»

Gotland»

Gårdskär»

Hinsen»

Hyen»

Höga Kusten»

Logärden»

Mete»

Skarpabborrtjärn»

Stillaren»

Storsjön»

Ån»

Älvkarleby»

Öringdiket»


Ismete

Gränssjön»

Ismete 18-19»

Ismete 17-18»

Ismete 16-17»

Ismete 15-16»

Kukasjön»

Lake Sibbo»

Lillgösken»

Stavtjärn»

Storgösken»

Stora Lafsen»

Stora Vindlake»

Storsjön»

Storsjön2»

Stor-Nåsen»

Säljsjön»

Södertälje»

Sörmlandssjön»

Tips ismete gös»

Tolven»

Vasstjärn»

Värmland»


Havsfiske

Fröya»

Ulf Stahre 1»

Ulf Stahre 2&3»

Ulf Stahre 4»


Big Game

Antigua»

Antigua 2»

Dubai»

Mauritius»

Mauritius 2»

Mexiko»

No Game Aqaba»

Teneriffa»

Thailand Raya»


Saltfluga

Antigua»

Mexico, Cozumel»

Mexico, Nichupte»


Göra själv

Baetis»

Bygga Spö»

Forssländenymf»

Flugrum»

Håv»

Lanyard»

Nattsländelarv»

Ismetevippa»

Superpuppa»


Andra bildspel

Dykning»

Mont Blanc»





Välkomna!


Denna sida är gjord för att inspirera andra att fiska. Här finns tips och galenskaper. Ta allt med en nypa salt!

 

Om ni har frågor eller funderingar, kontakta mig på:


admin@superpuppan.se







Antal besökare:

373 577


2019-07-25



Personbästa »


Flugfiske Nya Zeeland 2019


Ahuriri River


Efter ännu några dagars lugn var jag redo för mer fiske. Valet föll på Ahuriri River som ska hålla ”Trophy Trout”. Dessutom ska det finnas riktigt grova bågar samt en ”Pond”(liten sjö) med grov öring.

Åker upp för Birchwood Road. Vägen är för 4wd. Förstår varför med tanke på de raviner som ska passeras. Når ponden och ser där fyra fiskare!


- Ahuriri är mjölkig, så det är därför det är så många här. Men ingen fara. Den klarnar nog upp på ett par dagar!


Rackarns. Vill heller inte trängas vid ponden. Åker upp till Ahuriri Basehut, där jag tänker tillbringa natten. Börjar grilla lamm och koka ris. Då kommer det förbi en tjej som är ute och vandrar.


- Det måste hänt något vid älven här nere. Den är klar ovanför!


Spännande information. Ger mig ner till älven för att spana. Precis nedanför Base Hut har en rejäl bit av strandbanken lossnat och trillat ner i älven. Inte så konstigt att den är mjölkig!

Tror dessutom att det hade varit en dålig idé att följa spåren längre ned...

Hoppet om ett trevlig fiske återkom så klart bums. Har läst att de största fiskarna ska vara högst upp. Så åkte hela vägen upp till gränsen för motorfordon.


En parkering och leder in i parken.

Här möttes en flugfiskare från Nya Zeeland. Han hade under dagen gått hela sträckan upp. Rackarns! Allt annat än ofiskat.


- Det var ingen sol när jag började gå. Så det blev inget fiske de första kilometrarna.


Han hade satt ett prydligt nytt rekord på öring den dagen med åtta pound. Gratulerade!


Sedan började fisket. Såg heller inga fiskar. Blev lite blindfiske längs andra strandkanten. Jag hade lite strul med utrustningen. Så lät linan hänga nedströms samtidigt som jag fick ordning på grejerna. Då börjar det rycka!


Efter en rätt kul fight kan jag landa en fet liten regnbåge på 1,5 kilo!

Resans första slumpfångst var ett faktum. Annars har jag sett fiskarna innan jag krokat dem - undantaget i mörker.


Fiskade vidare och kanske någon timme senare ser jag en fisk stå på andra sidan och äta. Lägger ett bra kast och har den krokad i någon sekund.


Lite senare hittas ännu en fisk. Nu fastnar kroken bra och jag får drilla ett bra tag med denna underbara regnbåge!

Vilken start i Ahurui. Fiskar vidare och har någon kontakt till innan promenaden tillbaka mot bilen påbörjas. Sedan är det en kort biltur till Base Hut.


Hyttor finns ganska många i Nya Zeeland. Om du ska hit kan det vara en god idé att bo i en sådan. En del är gratis. Andra kostar en "hut-ticket". Några kostar tre!


En biljett kostar 30 kr så det är inget att grina över. Bra tips på en resa hit!


Sover gott och bestämmer mig för att flytta upp till en högre hytta i Ahuriri.

Tänker mig att gå förbi Shamrock Hut till Upper hut. Går ut i älven där jag sist avslutade mitt fiske. Fiskar mig sedan uppströms.


Ser några riktigt fina regnbågar. Krokar en riktig jävla gris! Den kör som en galning i en pool med en massa stenar. Känns som en tidsfråga innan den lossnar. Så blir också utgången. Suck. Uppskattar bågen till minst fyra kilo.


Det är stort som attan för regnbåge på sydön. En olycka kommer inte ensam. Krokar ännu en jättebåge som jag ser står och nymfar framför ett djuphål.


Den gör några majestätiska hopp rätt upp i luften. Smäller bra när den landar. Sedan drar den in under strandbanken och fastnar i något. Ett rejält luftsprång framför fötterna blir avslutningen på den fajten. Hejdå!


Ska nog mycket till för att landa dessa bågar. Besegrad. Passerar Shamrock och tar lunchpaus. Fortsätter uppåt.


Hittar en stor öring några hundra meter fram. Står lurigt i ett lugnvatten på andra sidan. Mot alla odds lyckas jag kroka den. Bara för att ännu en gång gå bet. Tre olyckor.


Någon kilometer norr om Shamrock delar sig älven i många små ådror. Finns få djuphålor och fisket känns sämre. Hittar inga fiskar. Knallar på. Möter några cyklare.


- Vi skulle till Upper Hut, men hittade den inte, berättar dom.


Oroad går jag vidare. Ser efter ett tag en röd pinne i skogskanten där Upper Hut ska ligga. Gömd inne i skogen hittar jag den!


Omöjlig att se nerifrån. Knappt möjlig uppifrån!

Då fisket varit dåligt sista fyra kilometrarna väljer jag att gå ned till Shamrock och sova istället. En rätt charmig Hut med två bäddar.


Det blir sämre väder. Börjar blåsa hårt. Tar mig till bilen och åker ned mot ponden. Kraftig vind. Träffar där två svenskar som sitter och spanar med en bira var i handen.

Jacob(flyfishingstories på instagram) och Markus(Marmos) är äkta troutbums. Nästan overkligt äkta. De kör en fiskeresa på ungefär fyra månader. Och gjort det i en massa år! Jag som var lycklig för en månad. Trevliga grabbar!


De tipsar om att fiska i utloppet. Inte lika stora fiskar. Men många.

Passar mig bra som vill ner i Omarama och handla samt äta lite gott.


Bor under natten på en gratiscamp vid älven. Funkar bra att sova i bilen.

Dagen efter startar vandringen från "fishing access point".

Vädret är vackert. Men vinden blåser som satan. Så själva utloppen är svåra. Springer inledningsvis på en jättecamp med fiskare. Ser en fastbunden hund som viftar på svansen. Men ingen säger något. Det är två enorma tält och fem mindre tält. Ett helt läger! Ett rejält dåligt omen.


Fiskar på och ser en hel del fisk. Alla är livrädda. Så jag förstår att de stalkats hårt! Krokar änd några. Det är vackra fiskar. Härliga kamper. Fångar två fina öringar på 1,5 respektive 1,8 kilo.

Fångar även några mindre fiskar. De första på resan! Någon skulle varit perfekt som matfisk, men alla släpps tillbaka. Det är ett väldigt vackert område och hit återvänder jag gärna. Helst när det är någorlunda ofiskat!


Åker upp till ponden för att äntligen testa den. Kommer dit strax innan skymning. Det är mörkerfiske som är målet!


Efter en halvtimme lyckas jag också! Krokar en öring på 2,5 kilo.

Är även i två andra fiskar där den ena såg brutalt stor ut när den betade av strandkanten..


Dagen efter träffas en trevlig norrman. Blåser värre än någonsin.

Han berättar att väderprognosen är fortsatt dålig i flera dagar.


Jag ger upp och lämnar Ahuriri. Lämnar fisket på Nya Zeeland. Förbereder mig för hemfärd. Visst några rundor golf också...


Varit helt underbart i Nya Zeeland under en månad.

Jag vill hit igen.


Det blir många utmaningar med att hitta vatten, tekniker och allt praktiskt.

Tacksam för all hjälp jag fått av så många!


Om jag åker hit igen så kommer jag vara så mycket bättre förberedd.

Veta vad som krävs. Veta hur fisket går till. Bo. Äta! Ja, allt kräver kunskap.


Rejäla fördelar att ha.


Trots alla prövningar så är jag förbannat nöjd med resan. Nöjd med fisket. Nöjd med golfen. Nöjd med vinet. Nöjd med människorna här. Ja, allt även där!


Det blir inte det sista jag skriver om Nya Zeeland.


Tror jag drar ihop någon krönika när jag fått smälta alla intryck!


Tills dess kamrater... Tight lines och ännu en video!

Flugfiske Nya Zeeland 2019


Återhämtning samt lite fiske


Efter förra trippen var det svårt att fiska. Mördarmarschen satte sin spår. Åkte till Reefton och vilade upp mig två nätter. Fiskade i två timmar en kväll. Såg inget av intresse. Besökte även en legendarisk fiskebutik där. Den trevliga damen i affären hade fiskat i Sverige - TRE gånger. Konsten att åka över ån efter vatten.

Sedan blev det en lång resa till Franz Josefs glaciär. En påminnelse om miljöhoten och någon fundering om egen resa.

Därefter styrdes kosan mot Queenstown via en golfrunda i Wanaka. Spelade även golf på Jacks Point, finast på sydön. Blev en heldag åt vin. Först en "winetour" hos tre producenter.

En galen guide berättade historier om allt och inget, några om vin.


Det blev provsmakning av många olika druvor. Pinot Noir är just centrala Otagos flaggskepp, så flest viner av den druvan. Vi bjöds även på mat!

När alla 17 provsmakade viner började verka, blev det allsång i bilen tillsammans med tolv andra. Guiden var körledare. Helt underbart!


I fin form fortsatte vinprovandet med cirka tio viner till och en ostbricka på "The Winery" inne i centrala Queenstown. Kalas!

Sedan började fiskelusten så sakta komma tillbaka. Fått tipset om Oreti av några olika. Åkte till Mavora Lakes och möttes av massor av fiskebilar... Och flera stod parkerade vid den lilla strömmen.


Den var indelad i tre sektioner. Du skulle parkera vid den sektion du tänkte fiska, för att bringa lite ordning i det "hårt fiskade" vattnet.


Skrämde upp ungefär fem fiskar som alla såg ut att vara max två kilo.

Avslutade med att kroka en i skymningen. Den gick lös!


För mycket folk fick mig att åka till Pomahawka, som också tipsats om. Åkte till övre delen. Kom några fiskare förbi ganska omgående, som kört av hela sträckan.


- Inte en fisk som äter, var deras ord.


Hittade en "steady riser" några timmar senare. Presenterade en torris som den var upp på. Men kände inget - och fisken gick upp i rök.


På kvällen var jag i "brofisken" jag hade lokaliserat och skrämt på dagen.

Sedan testade jag en fin pool nedan. Trots 20 måsar som attackerade från boplatsen på andra sidan älven.


Ett rejält plask senare var en fin öring krokad. Tror ni inte att en måsjävel då kör rakt in i linan och trassalar in sig? Självklart lossnar öringen. Men inte måsen.


Där stod jag mitt i natten och försökte trassla ut en mås och skydda mig mot de andra 30... Kalabalik! Det gick bra och måsen kunde oskadd flyga iväg.


Jag flög också iväg med bilen för några timmars sömn. Tillbaka dagen efter sa bonden:


- Du får tillåtelse att använda min väg ovan bron!


Bussigt! Åkte så långt vägen följde älven. Sedan hitta jag en livsfarlig brant väg att åka ned på. Sedan vandrade jag även uppströms i en canyon utan att se en fisk. Kilometer på kilometer. Guideboken sa:


- Du kan följa älven uppströms om du är en galen bergsget.


Så det var jag tydligen. Hittade en vacker canyon pool och kastade uppströms, då jag inte ville skrämma eventuella öringar. Ingen reaktion. Men när jag sitter på en sten och smygkastar uppström skommer en tvåkilos öring simmande förbi mig och ställer sig på nacken...


Kastar något kast ner mot den - så är den borta!

Vägen tillbaka var lika spännande längs klippkanterna. Sedan stannade jag vid alla större pooler på vägen tillbaka. Inte en fisk. Vid bropoolen var det folk som badade och hoppa från bron. Åkte ännu längre ned och hittade en sovande bonde OCH en campingplats längs älven. Där gav jag upp. Orkade inte invänta fyra timmar för ett sista kvällsfiske.


Tillbaka mot Queenstown för återhämtning, golf och mer vin!

Blev en golfrunda redan på vägen. Medelmåttig bana hos Roxburg GC.


Så jäkla enkla är inte öringarna här nere!

Flugfiske Nya Zeeland 2019


Waiau River


Öringarna verkade mer svårflörtade än någonsin. Krokvana?

Vad kunde råda bot på det?

Att fiska på fiskar som är mindre vana med fiskare? Det blev planen.


Jag hade hört om "Trophy Mile" i Waiau som skulle hålla stora öringar.

Problemet var bara att det låg långt åt helvete. Men jag har väl aldrig latat ur?


Jag inledde vandringen från Lewis Pass mot destinationen.

En trevlig led - Med otrevlig historia!

Berättades att leden användes av Maurifolket för att frakta Jade över från ena sidan ön till den andra. De hade slavar som bar. Men på toppen hände det att det åts upp någon slav.. Kannibaler!


Nåväl. Leden var fin. Efter 24 kilometer nådde jag Christopher Hut. Möttes av åtta unga Kiwis. Trevliga. Några av dem kom senare då de jagade kanin. Jag la mig tidigt i hyttan. Vaknade tidigt fiskesugen. Kommer ut på verandan och möts av att hagelbrakaren legat där hela natten.

En något mer avslappnad syn på vapen... Tre timmar senare hade jag avverkat tolv kilometer, satt upp ett tält, blåst upp madrassen och vädrat sovsäcken. Otroligt att jag fick plats med mat, fiskeprylar och campingutrustning i och på en Haglöfs 25 liters ryggsäck... Ännu mer imponerad att den höll!


Snabbt ombyte. Fiskade nedanför tältet. En öring bojkottade flugan. Kom upp i en ravin och ser tre fina öringar uppe från en höjd. Prickskjuter och lyckas mot alla odds kroka en jätte!


I panik försöker jag klättra ned för att ha en chans att håva. Öringen hoppar. Röjer. Tar lina uppåt. Tar lina nedåt. Galet! Efter nästan exakt tio minuter lossnar den. Vevar in och ser att flugan sitter kvar. Känns så jävla sorgligt.


Nåväl. Det GÅR att kroka fisk på dagtid. Vandrar längre uppströms. Smyger som en indian. Ser en fisk. Den simmar runt lite i en ström. Jag kör låga ställningar!

Sedan backar öringen ned i höjd med min position. Får ut nymfen på rätt plats. Ser en lite reaktion i linan och sätter ett mothugg. Fast fisk!


Denna fisk är inte lika vild. Efter "bara" sex minuter kan jag håva en fantastisk öring på 3.5 kilo. Ett nytt stabilt rekord är verklighet och promenaden så jäkla värd allt slit! Tyvätt ingen bra bild på denna. (Men i avslutande film)


Jag är så sjukt nöjd nu. Bara njuter. Vandrar älven uppströms. Med ett leende.

Ser två stora fiskar patrullera ett bakvatten. Den ena tar flugor på ytan!


Riggar om till torrt. Ålar fram över stenarna. Skickar ut min nattsländeimitation.

Väntar. Sedan kommer vaket och mothugget sitter! Nu jäklar är det tyngd i grejerna. Försöker komma nedströms så den inte simmar ut i den hårda strömmen. Fisken bestämmer sig för att köra rätt in bland stenarna och röja runt.


Sedan bestämmer den sig för att sticka ut i strömmen. Dessutom simmar den grunt och får en sten mellan mig och den. Linan spänns till och poff - så är den fisken ett minne blott... Alltså. Dessa jäklar!


Men vilket välkomnande av älven. Dalen är som tagen ur en saga och öringarna

bär huvudrollen.

En natts sömn gjorde gott. Tre krokade öringar lovade gott. Och jag hade nog sett 20 öringar till. De flesta såg i och för sig mig först och drog...


Laddade om och drog ut på jakt igen. Denna gång vandrades nedströms och fiskade mig upp till tältet. Skulle "gena" i en ravin mellan kullarna.


Kliver igenom i ett håll och det smäller till i smalbenet. Känner efter. Inget benbrott. Glad! Förstår att jag slagit upp ett sår men vägrar bry mig. Det visar sig senare vara rätt djupt och sju centimeter långt... Men läker fint.


Fiskar hur länge på en öring som fortsätter äta. Vägrar ta. Jobbar mig uppåt.

Den ena öringen jag såg i ravinen är kvar på samma ställe.


Jag får ett utmärkt läge att försöka ta den på "Kiwi-style" genom att fiska med uppströms kast. Får till några fina kast och plötsligt ser jag hur öringen gör en sidledsförflyttning och tar något där min fluga borde vara. Sätter ett mothugg och känner återigen fast fisk!


Denna öring är mer beskedlig i kampen än den första. Men den ser ut att vara en ny rekordfisk för mig. Efter en lång kamp mest bestående av bändande får jag in den till håven. Tror jag fått den. Men den glider ut!


Hör hur linan brister och för en hundradels sekund kokar svordomarna inom mig.

Sedan spänns linan återigen upp och fisken är fortsatt krokad! Öringen har alltså tagit på den övre flugan. Den nedre fastnade i håven och gick av. Puh!


En kort stund senare ligger den i säkert förvar i håven. Ännu en gris!

Vågen visar inget nytt rekord. Men väl en tangering av tidigare rekord på 3,5 kilo!

Jag fiskar vidare. Skrämmer några fiskar. Är i några fiskar. Men får inte upp dem. Psykiskt påfrestande att se så fina fiskar och inte få dem. Inväntar kvällen. Ska försöka mig på det tricket igen!


I skymning känns två fiskar. Men de vill inte riktigt fastna. Får vandra hem i mörkret. Det är verkligen becksvart!


Plötsligt är det något som reflekterar min pannlampa i vattnet. Det flyter med.

Jag springer ikapp i nyfikenhet. Det visar sig vara en enorm spindel!

Inte visste jag att spindelögon reflekterar...


Nästan en kilometer senare reflekteras det igen. Denna gång är det mamma Oppussumråtta med sin unge på ryggen. Spännade promenad hem!


Dagen efter är sista dagen tänkt att fiska på denna plats. Fiskar fram till lunch utan någon känning. Känns nästan meningslöst att lägga ut flugor.

De rackarna är lynniga. En påse frystorkat till lunch. Sedan finns nya krafter!


Kommer upp till ännu ett bakvatten där det synts fisk tidigare. Lägger ut flugan lite på måfå. Fiskarna har i detta bakvatten visat ett rörelsemönster. Snart kommer en liten fisk förbi. Ser hur munnen öppnas och snart böjer sig spöt ännu en gång.


Så oväntat när det gått så länge utan hugg. Den ser ut att vara ungefär ett kilo stor. Men sedan gör den ett hopp och jag reviderar vikten till 1,5 kilo.


Där öringen tar finns ingen möjlighet att håva. Så jag får bogsera den längs ytan 70 meter bort till ett ställe jag kan hoppa ned på. Då ser jag att denna öring inte är så "liten". Håvar och väger den till 2,7 kilo. Den minsta jag fångat!

Skrattar åt verkligheten. Öringen är ju en gris, och trots att den är minst av resans fyra öringar skulle den räckt som nytt PB.


Hade jag bara fått den - så hade jag varit galet nöjd!

Fiskar vidare. Är i paradiset. Smyger längs kanterna. Spanar. Ser en del fisk.


Ålar mig fram till en kant som ser lovande ut. Kikar ute i strömmen. Ser ingen fisk där. Närmar mig än mer. Kikar över kanten. Där kommer en enorm öring glidande! Drar ut två meter tafs, alltså bara en tredjedel av tafsen, och placerar ut flugan.


Öringen vrider om ordentligt i vattnet och kommer in mot kanten. Jag ser som i slowmotion hur en enorm mun öppnar sig nästan under mig. Önskar det är min nymf den tagit! Spänner upp spöt och det är fast fisk!


En kamp påbörjas. Känner mig vid gott mod. Vet att det är få buskar här.

Dessutom en fin strandkant att springa på med fisken. Efter 100 meter löpning görs ett första tafatt försök att håva. Knappast!


Efter 150 meter kommer fisken in i lite lugnare vatten och håven får en bättre chans. Då ligger en enorm fisk där!


Plockar ut kroken. Väger. Fotograferar.

Ett nytt peronligt rekord på stationär öring fastställs till 4,2 kilo och lyckan är total. Den skönaste känslan är när allt är klart och fisken simmar tillbaka ut i strömmen. Sätter mig ned ett tag och bara ler. Vilket fiske! Vilken dröm.


Dagen efter ska jag flytta ned lägret någon mil. Beslutar mig för att gå ännu längre än tänkt. Möter ett hästgäng. Det kommer från samma ställe jag tänkt mig. Jag frågar hur promenaden varit.


- Ett helvete. Stigen som finns utmärkt finns inte. Du har väl tillstånd att ta vägen förresten?


Va? Tillstånd? En del av området är "Private Property". Då får du inte passera utan att ha frågat landägaren om tillstånd. Här finns ingen allemansrätt. Hästfolket har dessutom betalat 300 kr per person för att passera.


- Du måste gå runt berget, säger gubben som redan från tart är på uruselt humör efter deras strapats.


Förklarar att jag tänkt fiska några dagar till. Så jag vandrar ner ett par kilometer. Strömmen är strid. Ser allt annat än inbjudande ut för fiske. Stressen runt saknat tillstånd är stor. Blir man skjuten?


Bestämmer mig för att vandra mot bilen direkt. Fiskesträckan ser dessutom kass ut. Sträckan är alldeles för lång för att göra på en dag. Jag forcerar framåt. Letar efter den försvunna stigen. Den är försvunnen. Ålar mig genom buskar. Kryper igenom hål. Buskarna har taggar. Sedan går det som rep horisontelt också. Taggar även på dem.


Det är ogenomträngligt! Tvingas till reträtt. Djungeln har återtagit stigen. Den är uppslukad. Kommer ut mot älven. Följer den nedströms. Kikar på Googlemaps. Ser ut som om en annan stig ska finnas hundra meter ovanför. Måste passera en kant på två meter. Försöker kasta upp ryggsäcken först. Slår i bakhuvudet i en sten i kastet.


Kommer ändå upp. Kommer tills sist in till en öppen äng. Då visar det sig vara en höjdskillnad på 20 meter ogenomtränglig djungel innan den på kartan gissade vägen. En vägg helt enkelt.


Hittar inte ut. Letar vägen tillbaka. Som en labyrint. En halvtimme senare ger jag upp. Går till det ställe som känns närmast. Nu ska forseras 20 meter mur!


Kommer tio när en gren dyker rätt in i ögat. Fan! Vad gör solglasögonen på huvudet? Här ska de fan vara på! Bryter mig vidare. Kommer efter tio minuter återigen ut till älven. Följer den nedåt. Klättrar på kanterna av en ravin. Hoppar ned lite, knät viker sig. Satans trasisiga knä. Satans öga. Helvetes jävla djungel. Fy fan vad sandflugornas bett kliar. Fler svordomar ekar över nejden.


Det viktiga är dock att knät fungerar...


Tvingas återigen tilll reträtt. Vidare klättring känns livsfarlig. Några kilometer uppströms hittas en stig. Äntligen. Kämpar mig vidare framåt.

Når Steyning Hut klockan halv tio. Det skymmer. Helt slut. Gått 3,5 mil från åtta på morgonen.


Precis innan hyttan sitter en bom. Skyltarna skriker.

Jaha. Åtal att vänta. Gå tillbaka är liksom inget alternativ. Det positiva är en grusväg att följa. Jag går! Efter 1,5 mil kommer jag fram till två hus som enligt kartan heter "St Andrews", och ligger på ägorna.


Kliver upp och knackar på. Ingen där. Går vidare. Helt utmattad nås målet Boyle Center klockan 15. Har gått sex mil mördarmarsch på två dagar.


Pratar med centret om det inträffade. Begär att ringa upp Glenhope Station för att berätta om "trespassingen", be om ursäkt och få betala.


- Det är bra att han ber om ursäkt. Bra att han lärt sig. Han slipper betala, blir svaret från Glenhope Station.


Tack så mycket. Puh. Inget åtal heller.


Trots alla vedermödor... Var det värt det? Skojar du? Har påven lustig hatt?Grisöringar från paradiset!

Jag skulle gå tio gånger så långt för att uppleva detta igen!


Det märkligaste är att jag nog blindfiskat en tredjedel av tiden. Inte ett hugg. Alla fiskar som krokats är på fisk jag sett innan de tagit. Så otroligt spännande.


Men jag är också glad att komma tillbaka...

(Efter läkarbesök konstaterades att ögat nog ska bli bra inom några dagar)



Satte ihop en video från fisket. Ett fiska som aldrig glöms. Som många, många gånger kommer drömmas tillbaka om... Dröm er gärna med. Eller kanske tillbaka?


Jag älskar Nya Zeeland!

Flugfiske Nya Zeeland 2018-2019


Nina River


Landade i Christchurch. Kom igenom tullen förvånansvärt smärtfritt trots att jag deklarerade för både fiskeprylar och campingutrustning. Nästan ännu enklare att hämta ut hyrbilen, en några år gammal Toyota RAV4 4wd.


Vänstertrafiken är en prövning, så tacksam för automat.

Inte kul med växlarna på fel sida. Liksom koppling. Kan lova att vindrutetorkarna får många onödiga turer i min jakt på blinkers!


Inledde med en runda golf. Åkte ut till en underbar bana vid namn Clearwater Golf Club.

Om banan var underbar, var loggan för golfklubben ännu bättre!

Mitt medelmåttiga golfspel vill jag inte skylla på två månader utan golf.

Snarare är orsaken de regnbågar som simmade i bäcken som rann genom banan. Fick mig ofokuserad och på fiskehumör!


En natt på motell, några fiskebutiker(köpte bla ett fiskekort som gäller på HELA sydön, och det mesta på norra ön, för strax över en tusenlapp) och en matvaruaffär senare var jag redo att bege mig norrut!


Inför denna resa kan det vara bra att förbereda sig. Jag hade en bra plan för det. En sökning efter nz i en facebookgrupp för torrflugefiskare gav en del kontakter. Jag skickade meddelanden till några av dem. Tror alla svarade. Trevliga typer!

Men av alla saker som kunde gå fel, var det min tid som inte räckte till riktigt för att få ut de bästa tipsen.


Men sammanfattningsvis tipsade alla om uppströms precisionsfiske med små nymfer som den bästa metoden. Paul Youngman var en av dem jag kontaktade, han bad mig ringa vilket jag gjorde. Vi talade i över en timme och han visade sig vara en otroligt trevlig kille. Dessutom jobbar han som klubbchef på Haninge Strand golfklubb, så vi delar fler intressen.


Han berättade om sina sju resor till NZ och om ett fantastiskt fiske.

Otroligt inspirerande och han föreslog att jag skulle ta mig till Boyle Outdoor Center i norra Canterbury, och utgå därifrån. Så fick det bli!


Runt området finns flera kända älvar och mottagandet på centret var bättre än bra.


- Ska du fiska? Prata med min man Neill istället, sa flickan i reception.

- Vi kan fiska tillsammans ikväll så ska jag visa dig lite vatten, sa Neill.


Jag hade hört att Kiwis(som Nya Zeeländare kallas) ska vara trevliga.

Det verkade ju stämma. Ända tills det visade sig att de var från Kanada!


Jag förklarade att jag jagade stor fisk. Han föreslog att vi skulle starta nedanför centret i Lewis River. I första poolen stod några riktigt fina öringar. Jag hittade även en steady riser, men inga föll för våra flugor. Däremot var det två som visade intresse för mina flugor.


Vi vandrade uppåt, men hitta inga fler riktigt fina pooler eller öringar. Vattnet var väldigt lågt. På kvällen skulle vi byta och fiska ovanför Maruia Hotsprings.

Då kunde hans fru köra bilen och bada under tiden.


På plats erbjöd jag mig att betala för glassar och fruns bad. Då visade det sig att Neills fru skulle få bada gratis! Så det blev inte så dyrt...


Denna ström var liten. Vi såg inte en fisk. Så kvällen gick bort.

Däremot var det väldigt trevligt sällskap!


Dagen efter skulle Pauls tips istället följas med Nina River. Så ställde min hyrbil

vid en parkeringsficka. Vandrade ner för älvkanten och började min vandring öppåt. I inledningen av Nina finns en riktigt djup och fin pool. Där simmade en grisöring! Hjärtat slog. Satte på en nymf och gjorde ett skapligt kasst.


Fisken simmade efter. När jag hoppades den hade flugan i munnen gjorde jag ett mothugg. Ingen fisk på kroken. Effekten blev att öringen hastigt dök ner i djupet och försvann! Var jag för ivrig? Kanske för sen? Vem vet?


Precis när jag ska kliva runt hörnet på nästa pool står en enorm öring på lugnvattnet två meter bort. Att den inte såg mig och stack är ett mirakel!

Lägger ut flugan stående bakom bergkanten. Det som händer är att även denna öring drar! Hm.


Ser ännu några öringar på vägen upp. Nästan alla ser mig först. I en pool syns flera öringar som jag fiskar rikigt bra på. Men inget hjälper. Sedan kommer en bro över Nina och där är färre fiskar och mindre vatten. Satelitbilder visar också färre djuphålor. Så beslutar mig för att ge upp dagfisket och invänta kvällen. Då ska väl öringarna inte vara lika lättskrämda?


Jag går ner till poolen med många öringar. Sätter mig och dricker en chailatte.

Byter flugor. Och bryter spöt! Upptäcker att jag tappat håven. Och peangen. Samt får en pinne i huvudet som drar upp ett längre sår. Haveri. Slår på reträtt och åker hem till Centret. Fan! Tung start.


Dagen efter åker jag tillbaka till Christchurch. Ny håv. Ny peang. Några nya flugor. Ännu mer frystorkat. Var fortfarande rea för "Boxingday".


Sedan tillbaka till centret sex timmar senare.

Reservspöt riggat och revansch att utkräva!


Parkerade denna gång vid nedre hängbron och bröt mig igenom en ravin mot första hålan. Ravinen var förresten uttorkad. Men i en del kanter fanns vattenpölar kvar. I två småpölar fanns öring på runt två hekto!


Framme vid poolen kikades sakta fram över kanten på berget. Öringen var där!

Innan prylarna var i ordning ser öringen mitt halva huvud 15 meter nedströms.


- Kan det där vara en fiskare, ser den ut att tänka.


Sedan simmar öringen helt enkelt ner och tittar på mig.


- Ja det var en fiskare, adios!


Vad är det för fiskar det här? Galet! Som kompensation hittas min borttappade håv där. Skönt!


Nu smyger jag ännu mer runt kanten. Ingen fisk där denna gång. Går framåt.

När jag ska ta mig upp för en sten syns stjärtfenan på en stor öring 20 centimeter från min fot. Hinner tänka att den måste ligga död? Då simmar den iväg...

Gris. Gissar på fyra kilo.


Sedan skrämmer jag alla andra fiskar uppströms. Detta är en parodi på fiske. Fiskarna hälsar mig välkommen till NZ genom att håna mig.


- Din amatör, vet du inte hur mycket du måste smyga, presentera flugorna och fiska? Stay home in Sweden!


Nåväl. Min mörkerplan ligger kvar. Hoppas spöt håller! När skymingen infaller börjar fisket. Fortfarande skraja fiskar. Först när det blir becksvart hörs ett vak på andra sidan strömmen. Något har tagit min harkrank.

Sätter mothugget och en rejäl tyngd svarar. Äntligen!


Sju minuter senare kan min första öring i Nya Zeeland håvas. En Beast!

Lossar harkranken och väger in fisken till 3,2 kg. Nytt personligt rekord för mig på stationär öring och lyckan är total!

Känner mig egentligen färdig för dagen då och där. Lägger ändå några kast och känner ännu en fisk. Den lossnar efter fem sekunder. Det är okej!


Med lyckliga steg vandras i natten tillbaka mot bilen. Nästan studsar fram.

Resan till Nya Zeeland är redan en succé!

Detta är den drömstart på resan som drömts om.


Nedan en video från fisken - och resan är inte över, det kommer mera!