Flugfiske juli 2016

Vandringen

Jag hade varit i området tidigare. Under vintern kikades på kartor och en plan ritades upp. Tillsammans med Strömblad planerades en åttadagarstur med rejäl vandring, för att hinna fiska av flera olika vatten som intresserade.

 

Någon månad innan avresa började jag inse att vandringen var i tuffaste laget. Att börja med en mil vandring på led, ta några oledade kilometer igenom en myr och över en stor jokk för att avsluta med en 400 höjdmeters stigning i tre kilometer var för mycket.

 

Ett mail till Nina på Kallaxflyg löste problemet. För en mindre summa flög de oss till tänkt startpunkt och fisket kunde börja!

 

Ett skäl till helikopter var att kunna ta med bättre mat och dryck. Gärna mycket av det senare. Inhandlingen planerades i bilen mot Arlanda. Efter några minuter slog det Strömblad:

 

- Det är söndag i dag. Då är bolaget stängt.

 

Så var det med alkoholen. Det fick bli en hälsoresa!

 

På första destinationen var vädret regnigt och blåsigt. Vi besökte tre fina små sjöar där det borde finnas både röding och öring. Första kvällen fick jag några öringar med topp på åtta hekto.

Strömblad hade det lite kämpigt inledningsvis. En cirka tvåkilos(!) öring högg precis när han skulle lyfta flugan ur vattnet. Några skak senare stod Strömblad där med tom blick. Öringen var försvunnen lika fort som den visat sig.

 

Dagen efter fortsatte det kalla regniga vädret. Strömblad fick någon öring så att i alla fall nollan bröts. Vandrade upp på en liten topp som skiljde oss från nästa etappmål.

Dalen bakom var magnifik. Vi styrde om planen från två nätters övernattning, till att efter lunch bege oss mot nästa dal. Bortsett skönheten fanns hopp om att strömmande vatten kan vara bättre i vind.

 

Snabbt intogs lunch, campen revs och avmarsch. Jokken hade ett fint sel, där det blev paus i vår vandring. Det syndes inte ett vak och direkt blev det tunga flugor under ytan. Segt utan en känning.

 

Plötsligt nafsade det till i flugan och mothugget signalerade fast fisk. Det blev ett tungt svar från andra sidan. Ett "rivermonster" röjde runt i selet om som den ville.

 

- Kom hit, skrek jag till Strömblad.

 

Drillade öringen någon minut utan att få se den. Då lossnade flugan. Nu stod jag där med tom blick. Vad var det som hänt? Flugan var hel. Den hade "bara" lossnat. Vågar inte gissa på storlek. De största kommer alltid undan. Vi vandrade molokna vidare.

 

Nästan framme syndes ett annat tält. Kirunafjällen är sannerligen välbesökta. Du ser människor och spår från folk precis överallt. Ännu värre, du ser en massa skräp efter folk också. Vi plockade upp och tog hand om det vi kunde bränna. Gränsen gick vid att bära andras glasflaskor flera mil. Ska det behöva vara så?

 

Satte upp tältet på ungefär 500 meters avstånd. Strömblad var sliten efter strapatsen och valde lägerliv och bokläsning. Skönt. För egen del är fiskeivern obegränsad.

 

Det var ingen vakfest. Ett vak på två timmar. Fick två öringar på nymf. En felkrokad stackare på två hekto. Den andra var bättre. Hittade ett ställe där jokken trycktes ihop. Lade ut nattsländenymfen och lät den sakta följa med strömmen när det nafsade. Mothugget satt och det blev full fart.

 

Efter några minuter kunde jag landa resans första kluns, då öringen vägde in på 1,0 kilo!

 

Öringen var vacker och skönt plåster på det sår, som den missade storöringen skapar i fiskesjälen några timmar tidigare. Trots öringens tyngd och fart - var det en baby i jämförelse.

 

Efter en god natts sömn vaknades till bättre väder. Gick ner till selet nedanför tältet och såg sporadiska vak. Äntligen!

 

Började fiska torrt. Enstaka fiskar steg upp på flugorna, men de flesta ratade dem efter inspektion. Vattnet var ginklart fiskarna kunde spanas in innan de fiskades på. Otroligt både spännande och prövande att se fisken innan den tar!

 

Jag noterade snart oviljan att ta på torrt - trots de sländor som fanns både på ytan och i luften. Bytte därför tillbaka till nymf och började dra röding på röding.

 

Rödingarna var mellan sju och nio hekto. Bra krigare som bjöd på härliga fajter där det i klart vatten gick att följa deras minsta rörelse. Drömfiske!

 

För vännen Strömblad började resan fiskemässigt utvecklas till en mardröm. rödingen var han mål, och de ratade hans flugor. Han hade förskansat sig på "Strömblads hörna" och kikade rakt ner i ett akvarie med både röding och öring.

 

- Det är fem rödingar här nu, säkert någon över kilot, kunde höras.

 

Han missade några påslag och någon drill. Samtigt envisades han med torrfluga. Frustrationen växte. Erbjöd honom en av mina tunga nymfer.

 

"An offer he could not resist".

 

Några minuter senare var det gamnacke och flugan satt fast i en rot en meter under ytan. Efter lite micklande kom flugan upp och fisket kunde återupptas.

Snart var Adams spö böjt och en drill påbörjad.

 

Rödingen var inte dum. Den valde snart att trassla in sig i en gren intill strandkanten. Sekunder efter bilden kastades kameran åt sidan, håven greppades och jag hängde ut över strandkanten precis så mycket som gick och lyckades håva rödingen. Strömblads nya personligt rekord på röding, åtta hekto, var ett faktum. Lycka och kramkalas! En väldigt efterlängtad fisk.

Bara några minuter senare var det återigen dags för Strömblad och han kunde sätta tillbaka en röding på 8,5 hekto. Två nya PB:n på fem minuter. Förbannelsen var bruten och mardrömmen blev till dröm. Grattis!

Nu flöt fisket på bättre. Vi fick fler rödingar och öringar. Bland annat denna fina öring som dessutom behagade nypa en torrfluga modell nattslända!

Vi stannade tre nätter. Det gav oss två dagars fiske där "akvariet" var höjdpunkt. Besökte även några sjöar i närheten där en åttahektosöring bjöd på kamp.

Vi följde jokken två kilometer nedströms - men fångade inte en fisk.

En annan helikopter släppte av en grupp fiskare uppe vid selet där jag drillade "rivermonstret". Lockade då inte att gå dit.

 

På väg till nästa dal stannades vid en liten sjö där jag tidigare sett fjällvärldens absolut största fiskvirvel. Fiskade där och fick några öringar, om än inga "bamsingar". Inga påslag på en musimitation heller.

 

Efter någon timme kom en kille från granntältet dit:

 

- Vi har haft fantastiskt fiske här i flera dagar. Öring upp till 1,5 kilo.

 

Killen var trevlig. Vårt mindre framgångsrika fiske i denna sjö fick en förklaring. Sjön var sönderfiskad.

 

Han berättade om andra fisken de haft. Bra fiske på harr upp till kilot tre timmars vandring nedströms. Samt att de fått en kilosröding i en sjö några timmar åt andra hållet. De hade haft bra fiske, dagen efter skulle de hem.

 

Då vi lämnat "akvariet", så tipsades om det. De hade fiskat en del där men dödförklarat jokken. Då låg vårt paradis 300 meter från deras tält. Han sa att det blir ett nytt försök där till kvällen. Vi önskade skitfiske och våra vägar skiljdes åt.

 

Vandrade vidare mot nästa dal. Ja, det var en jäkla vandring. Kartan visade lättvandrad terräng. Verkligheten var snårig björkskog. Vi gick över berg och ner i dal. De blev jäkligt tuff vandring med hundratals mygg som sällskap.

 

Till sist nåddes målet och där stod *trumvirvel* två flugfiskare. Utvadade mitt i "vår" sjö. Vi satte upp tält och fixade mat. Då kom tre andra flugfiskare gående på andra sidan sjön. Ingen av dem verkade bo nära - utan hade nog bara gjort en dagstripp. Vi såg dem aldrig igen.

 

Vår tältplats var grym!

Då vadarna varit på under vandringen, i 25 graders värme och solsken, var de dyblöta av svett. De sköljdes av, vi badade i sjön och jag gjorde ett fiskeförsök i neopren sockor nedstuckna i foppatofflor.

 

Fick både harr och öring. Främst fick jag blöta fötter och skitiga byxor. Flydde tillbaka till tältet och laddade för morgondagen. Strömblad snarkade sedan länge. Störde mig inte. Somnade samtidigt som kudden nuddades.

 

Dagen efter gick vi upp mot den del av jokken ditt fisken som längst kan vandra. Där är jokken liten och det är strömt. Första "lugna" vattnet skulle vi passera, då ett vak syns. Trodde inte det stod fisk där. Lägger ut flugan - och får omedelbart på en röding som sliter sig lagom tills det är dags att landa och fotografera.

 

Strömblad la också ut och lyckades bättre!

Lite längre ned övergick fisket i "sightfishing". Jokken är antingen fem meter smal och någon meter djup, eller 20 meter bred och halvmetern djup. Oavsett så är fisken alltid lättskrämd. Det gäller att smyga.

 

Ibland såg fiske oss före, och simmade undan.

Men då fisken nu verkligen satt igång och vakat, så hittades fisken oftast först. Det var ett underbart "sightingfiske" med torrfluga där vi landade över 30 harrar och öringar mellan fem och nio hekto. Här kan ni se Strömblad drilla och landa en harr på åtta hekto.

Vi somnade med leenden på läpparna. Dagen efter laddades för promenad till en ström mellan två sjöar, som enligt hörsägen skulle hålla riktigt stor harr.

 

Värmeböljan var ett faktum och vandringen planerades till sen eftermiddag. I camp vårdades kläder och material. Vi läste böcker. Mitt i läsandet hörde jag hur Strömblad hojtade till:

 

- Ta spöt och kom hit. Det passerar två rödingar här!

 

Jag var blixtsnabbt på plats. Första utlägget ratades. Men en stripad E12:a är svår att motstå. Snart var en sjuhektos "tältröding" reda att fotograferas!

Efter en sen lunch var vi på väg till nya vatten. Inte helt oväntat stod där redan ett tält. Vi såg några flak öl och ropade på tältägarna, som lös med sin frånvaro. Vi klarade oss undan frestelsen att dricka upp deras bira och började fiska. Vi hittade "skafferiet" som var en håla med obegränsat antal fisk i storleken 3-6 hekto.

 

Två pooler nedan var mer intressant. Här fanns större fisk. Jag fick harr på 46 centimeter. Men de var rackarns kräsna. Många av de vi fick var krokskadade. Förklaringen var enkel. Vi hade sprungit på ännu ett sönderfiskat ställe.

 

Lite sura gick vi hemmåt, nu i en sval vacker natt. Vandrade gick längs den övre sjön och plötsligt började nattsländorna dansa.

 

Vaken spred sig över sjön. Det var underbart att se skådespelet. Saken blev än bättre av att de var inom kastlängds avstånd. Vakfesten var enorm - rödingarna liksom hoppade upp ur vattnet för att nypa åt sig en nattslända!

 

Vi fångade säkert ett tiotal rödingar från fyra hekto upp till nästan 900 gram. Ett underbart minne att vårda!

Natten och sjövattnet var kallt. Mina vadare läckte som såll. Tillbaka på land fick jag frysandes ta av mig vadarna och hälla ut vattnet, samtidigt som myggorna festade på mitt blod. Sedan vandring till camp. Lätta steg, när fisket varit bra.

 

Dagen efter valdes återigen en dagsutflykt till en annan liten jokk mellan två sjöar. Denna kändes ofiskad och fisket var löjligt bra! Vi halade fisk på fisk! Strömblad putsade personligt rekord på röding till nio hekto.

Strömblad stod precis vid utloppet och fiskade i princip hela kvällen på en yta av 10x30 meter. Var som barnens fiskdamm. Vinst varje gång!

 

Själv gick jag uppåt för att utforska jokken. Smög som en indian och smekte ut en nattslända uppströms. Plötsligt går en stor öring upp och nyper flugan. Några sekunder senare hoppar den och jag ser att den är över kilot.

 

Får följa öringen 100 meter längs jokken när den bestämmer sig för att simma ut i sjön. Väl där görs ännu flera rusningar. Till sist lyckas jag få in den så Strömblad kan håva resans andra kluns!

Öringen vägs till 1,4 kilo och är en grann fjällöring på torrfluga. Så fort bilderna är tagna lägger Strömblad ut sin fluga där han fiskat hela kvällen, och precis där öringen just passerat för att nå sjön. Han får på fisk direkt och ännu en drill kan börja!

Tyvärr nådde inte heller denna över kilot. Men 950 gram innebar ändå ännu ett nytt personligt rekord på röding. Hans fjärde putsning under veckan!!!

 

Efter detta gick luften ur. Vi slutade fiska och vandrade tillbaka till campen. Nu återstod en natts fiske och två dagars vandring.

 

Första dagens vandring var riktigt tung. Den avslutades med att gå några hundra meter på en ås, med utsikt över sjöar på båda sidor. Området var magiskt vackert.

 

Valde campliv när vinden blåste. Badade, läste och promenerade lite. Det är underbart att gå när ryggsäck på nära 20 kilo är av. En "flygande" känsla.

 

Hoppades få avsluta sista kvällen med fisk, remouladsås och potatismos. Det enda som saknades var fisk. Smet iväg när Strömblad dykt djupt in i litteraturens värld. Då lade sig vinden och nattsländerna började dansa för femte(!) kvällen i rad = vakfest!

 

Jag fick direkt en öring på tre hekto, en perfekt matfisk.

 

- Game on, det är vakfest, ropades till Strömblad!

 

Han var snart på benen och drog omgående en röding på fem hekto.

Kvällsmat klar!

 

Vi fick några fiskar till. Missade några. Sedan avtog vaken. Kort och intensiv huggperiod. Det fick bli en rejäl brasa. På med enris för röksmak. Lite blöt vide att lägga fisken på. Maten smakade mumma och var en fin avslutning på sju dagars fiske!

 

Sista dagen var det revelj 06.00. Campen revs och avmarsch mot bussen. Vi gick och gick. Det var ett otroligt knallande. Vi hittade den led som skulle ta oss på rätt väg. När klockan var halv tio trodde vi att det återstod fem kilometer. Det var brått. Då fick vi se en skylt på sju kilometer. Nu var det riktigt bråttom!

 

Vi halvsprang de sju kilometerna på 1 h och 20 minuter. Bra gjort med tunga ryggsäckar. Vi hade 20 minuter till godo och valde att försöka hinna duscha. Stanken var outhärdlig. Kallax var snälla nog att låna oss deras faciliteter.

 

Joggade till bussen - den var borta. Bussjäveln åkte för tidigt! Våra väskor låg fint kvar vid bussen. Fan.

 

Ringde taxi.

 

- Ni har tur, vi har en bil på väg dit, så ni kommer hinna med flyget!

 

Puh.

 

 

 

När jag ser tillbaka på denna tripp känner jag stor glädje. Vandringen var i tyngsta laget, vi gick nog över 12 mil på åtta dagar. Nästan allt oledat. Det är tufft. Kanske för tufft. Men det gav förbannat bra träning. Jag tappade 2,5 kilo. Strömblad fyra.

 

Fisket var totalt sett det bästa jag varit med om i Kirunafjällen. Vi fick säkert fler än 20 fiskar över åtta hekto när det gällde alla tre arter harr, öring och röding. Det är bra!

 

Kanske kunde vi fått fler kilosfiskar. Men jag är nöjd.

 

Mest nöjd är jag med sällskapet. Strömblad var bra att vara på fjället med!

Det är inte självklart att hålla humöret uppe under åtta dagars isolering och tung vandring. Det gjorde han förbannat bra! Hoppas det blir fler resor. Nästa gång blir det inte lika jobbigt... Hoppas jag också!

 

 

Negativt? Vi skulle haft ännu en kille med oss. En person jag besökt i Hemavan.

När helikoptern väl var betald gjorde han sig oanträffbar. Såg att han läst meddelanden på Facebook. Sms. Ringde utan att han svara. Lämnade meddelande. Vad höll han på med? Blev orolig att något hänt. Ringde hans jobb:

 

- Han är ledig idag, men arbetar på fredag.

 

Så han var okej nog att jobba. Men han klarade inte av att meddela förhinder.

Inte okej.

 

Välkomna!

 

Denna sida är gjord för att inspirera andra att fiska. Här finns tips och galenskaper. Ta allt med en nypa salt!

Om ni har frågor eller funderingar, kontakta mig på:

 

admin@superpuppan.se

 

// Superpuppan

 

 

 

 

Antal besökare:

267 364

 

2017-11-18

 

 

Personbästa »