Flugfiske augusti 2011

Pirtimys Ponton

Tuut Tuut Team siktade på storharrarnas Pirtimysjokk. Då Smyg-Erik privatimporterat några pontonbåtar från Kina tänkte vi "rafta" ner längs jokken.

- Går nog bra, tänkte jag och Klinsman som varit där förr, då vid högvatten.

- Omöjligt, sa Kallaxflyg, och förklara:

- Många kanotare har försökt - vi har hämtat upp alla.

För att ställa till det ännu mer skadade jag knät på en fotbollsmatch kvällen innan. Men att ge upp fiske - icke! Så trots rullstol på flygplatser, så åkte vi ut med helikoptern.

Då jag och Smyg-Erik lämnat hans husbil sju mil längre ned i älven, och vi hade en satans massa prylar och pontonbåtar, körde kallaxflyg ut Regnbågskungen och Klinsman till älven först. Vi kom ut efter, när tältet redan var rest.

Snart var vadarna på och en bit mat senare börjades fisket. Grabbarna gick på raska ben nedåt. Jag tänkte fiska vid campen. Men fiskesug gör underverk för sargade knän. Meter efter meter drogs jag uppåt. Storharr efter storharr ökade lusten att gå vidare, så jag nådde nån km upp längs älven. Reward!

Jag blev till och med hämtad av grabbarna. Fisket hade gått klappkass.

- Jävla skitvatten, gnällde Regnbågskungen.

När jag berätta om fyra över kilot, och många strax under steg förhoppningarna runt lägerelden...

Dagen efter lossnade det per omgående. Alla radade upp kilosharrar!

Vi fiskade med torrfluga och det fanns insekter på ytan. Imitationer av lite nattsländor, samt lite bruna dagsländor gav fin fisk mellan 1-1,5 kilo.

Vi hade valt att stanna högst upp i jokken, då erfarenhet från tidigare resa visat var de största fanns. Nu blev det minusgrader sista natten högst upp - med frost.

Fanns det lite mygg innan, försvann de nu nästan helt. Även de flesta andra insekterna duka under. Harrarna kompenserade frånvaron av mygg genom att sluta vaka.

Jag började att fiska med streamern masken. Gick bra med gäddorna... Blev några mellan ett och fem kilo. Strömgäddorna slåss som galningar. Inte lätt att hålla emot med taniga flugspön...

Men även harren hade svårt att motstå frestelserna av en rejäl munsbit! Jag drog jackpott. Med 54 cm och 1510 gram slog jag mitt harrekord.

Dagen efter började nedfärden med våra pontonbåtar. Vi hade tänkt oss ett scenario med mycket vatten och en härlig glidartid. Möjligen lite mysig rodd i selen. Så blev det. Stundtals...

Men trots lite rodd i selen - med lite kortare forsar - fick vi slita ont på övre halvan av Pirtimysjokk. Men ofta stanna vi och fiska. Vilket också belönades med några kiloharrar. Men det var uppenbart att snittstorleken sjönk med några hekto.

Ett roligt avbrott var en pool där Regnbågskungen först drog en liten harr, och sedan en gädda på exakt samma del av ett utlopp. Jag kasta ditåt och drog tre raka abborrar! Inte visste jag att de fanns så högt upp i systemet. Bra snittstorlek också. Den minsta var över halvkilot (bilden) och den största på över 8 hg. De randiga var bra fighters i strömmen!

Den nedre halvan av Pirtimesjokk utvecklade sig till ondskan självt. Glida två meter, skaka pontonen bort från sten, glida en meter, ställa sig upp, släpa 25kg pontonbåt+30 kg packning över tio meter sten, glida en meter...

Dessutom började det spöregna!

Men vi kämpa på. Förbi sten efter sten. Plötsligt fråga Klinsman efter pumpen till en ponton som tappat trycket. Rackarns, punkan var ett faktum. Konstigt att det höll så länge! Vi slog läger, lagade innerpontonen och tog tidig kväll. Sista dagen skulle det forceras! Om lagningen skulle hålla vill säga...

Vi startade sista redan 6.30. Satte ihop grejerna och höll tummarna. Två timmar senare nåddes Vittangisjön. Vi frälstes av både lyckad pontonlagning och en kraftig medvind. Smyg-Erik och Regnbågskungen blev så glada att de hissa segel!

Trots detta "genidrag" rodde jag och Klinsman ifrån dem. Vi fiskade ett bra tag i utloppet där den mer vattenrika Vittangijokk bildas. Klinsman belönades med en kilosharr.

Även där kämpade vi oss fram timme efter timme.  Mitt på en kilometerlång sjö fick motvinden regnbågskungen att klappa ihop fullständigt. När Smyg-Erik börja lasso-kasta runt honom, vaknade han till, och börja ro igen. Vi fick slå paus och värma på några varma koppen. Regnbågskungen erbjöd sig omedelbart, med nyhittade krafter, att förstärka soppan med någon harr. Blev färsk fisk i soppan... Stärkande! Efter det hade vi två timmar där vi bara "flöt" fram i strömfåran.

På slutet blev det återigen mer släpande. Klockan 22.30, efter 16 timmars slit, blir Smyg-Erik den som spottar husbilen. Vi hade åkt över tre mil på en enda dag... Men säkert ännu längre - då det inte direkt går rakt fram i forsar. Snarare är det värsta slalomsträckan. Henkes punkalagning höll. En annan ponton hade en reva på 20 cm i ytterhöljet. Trots detta höll innerslangen! Många skruvar hade slitits sönder, sprintar hade böjts...

Jag måste säga att det enbart är en enorm flyt att vi tog oss ner. Vi bevisade egentligen inte att det gick. Snarare att det inte ska gå!

När jag tänker tillbaka på resan... Minns jag en massa storharrar (alla fyra är jäkligt nöjda) och ett satans pontondragande!

Jag vill som vanligt tacka Kallaxflyg för deras proffsighet. Inte nog med att de förståndigt avrådde oss från att försöka. De cirklade över oss ett flertal gånger de första fem dagarna - med förväntan om nödvinkande... Skulle jag tro... 

Vad säger de på TV?

- Dont try this yourself!

www.kallaxflyg.se