Flugfiske Arjeplog juli 2020

Vuoggatjålme

Sommarens tripp var annorlunda. Corona hade lamslagit landet och resor längre än två timmar blev godkänt först någon månad innan årets flugfiskeresa norrut.
På grund av det svek vi Kiruna. Vi ville ta bil upp och tyckte detta var ett bra skäl att pröva nya fiskevatten. Vårt val föll slutligen på Vuoggatjålme.

På kvällen hämtade Klinsman och Kanadensaren upp mig och en tiotimmarskörning påbörjades. Resan blev bekväm i Klinsmans nya Audi.
Grabbarna var ute i rejält god tid, och jag var lite försenad... Resultatet blev ändå att vi nådde Vuogga innan 05 på morgonen. Vi kikade på menyn som fanns utanpå dörren. Älgburgaren lockade mest!
På andra sidan bilarna strövade råvaran obekymrat förbi. 

Vi beslutade oss för att sova, då vi skulle infinna oss vid helikoptern först kl 09.00. Kanadensaren hade dock inte flugit heli innan och var orolig.
Han kunde inte sova. Satte sig vid den lilla sjön med evigt vakande småöring och korkade upp whiskeyn. Några stadiga senare var oron som bortblåst.

Snart var tre ivriga fiskare i luften och vi kunde se resmålet för första gången. Underbart! 

I sedvanlig ordning sattes lägret upp och vi fick all utrustning i ordning. Därefter lagades mat och resans skålades in.

Tre förväntansfulla grabbar kom ner till Rounejokkas strand och möttes av rejält högt vatten med ca 40 cm över normal nivå. Aldrig bra för fiske. Dessutom började det regna.

Vi kämpade på hela kvällen och fick inte en fisk. Såg bara några enstaka vak.

Rackarns en så tuff start! Dessutom var det ganska få insekter och temperaturen hade fallit dramatiskt från högsommarvärme till mer måttliga åtta grader på dagarna. En god natts sömn hjälpte något. Vi beslutade att gå upp till översta delen av Roune dagen efter. Utloppet i sjön såg magiskt ut. Jag såg en virvel från en fisk. Det va allt... Vi gick högre upp. Jag lyckades vada över jokken och gå upp några hundra meter i Smoullejokk. Intet där heller.

Väl tillbaka hade grabbarna gått hemåt. Jag fiskade mig tillbaka. På ett av ställena vi redan fiskat av ryckte det till i spöt. En öring!!!

Förvåningen var stor. Efter en skaplig kamp kunde jag håva en söt liten bit på halvkilot. Vi hade planerat fisk till mat... Så denna behölls. Dessutom fanns enorma snöhögar kvar inte långt från lägret, så kylförmågan var god...
Om nu inte åtta graders lufttemperatur skulle räcka...

Vandrade ikapp grabbarna vid det vackra utloppet. Inget att rapportera. Regnet fortsatte att ösa ned. Alla var genomblöta. Vandringen tillbaka föga nöjsam på en stig som ofta var igenvuxen och där broarna lika ofta var av som hela.

Tillbaka i tältet fann trötta och blöta fiskare värme och mat. En Heatpal(stor värmare driven av t-röd) skänkte värme och torkade upp kläderna i vår tipi.
Visst - fisket uselt. Stora mängder rödvin skänkte dock hopp på kvällen...
Dagen efter var inte vinet lika hoppingivande, kände jag...

Goda råd var dyra. Kanadensaren bröt ihop flugfisket helt och laddade spinnspö och sprang iväg själv upp till samma plats som vi varit dagen innan...

- Det måste stå stor fisk där!

Tillsammans med Klinsman fiskades ännu en gång närområdet av. Vi hittade ett antal mindre fiskar som vakade i en liten vik och vi fick flera. Perfekt mat i mina ögon. Vill ju sällan ta större fiskar. På avstånd såg jag några bättre öringar vaka!

Gick ditåt. Hade på en. Såg en som måste vägt över två kilo från att döma av de fenorna som visade sig över ytan. Lyckades inte landa någon. De flesta var lite för lång ut för att nå. Vi gick tillbaka till lägret.
Då kommer Kanadensaren från "fel" håll.

Lycklig. Han har just fått en öring på precis kilot. Wow!

Det visar sig att Kanadensaren drillat och tappat en fisk längre upp. Sedan gick han moloken tillbaka till camp. Hela trippen i hällregn - så klart... Och väl utanför tältet får han en öring på spinnare. Typiskt!

Vi käkar lunch. Jag återvände till stället där jag sett de fina öringarna. Får ett hugg och och en riktigt skön kamp startar! Efter ett par minuter lyckas jag landa en fin bit som Klinsman får hjälpa till att både väga till 1,2 kilo och fotografera.

Denna örings teckning är fylld med distinkta röda fläckar och är en av de vackraste öringar jag fångat. En underbar vändning på ett inledningsvis mycket tufft fiske. Glädje!

Jag lämnar över platsen till Klinsman. Han får två distinkta hugg, men båda fiskarna lossnar. Osis!

Vi fiskar ett tag till. Sedan ropar masterkock Kanadensaren, som tagit på sig veckans matlagning, att det drar ihop sig till mat.

Det blir bland det bästa jag ätit. Kanadensaren gör en vildmarksgryta med bland annat dovhjort, vin och grädde. Till det blir det vin från Nya Zeeland och druvan pinot noir. Makalöst gott.

Efter maten blir jag sugen på kvälls/nattfiske. I princip varje tripp försöker jag smita ut på nätterna och fiska. Gillar att vara själv ibland. Tror mig fiska bättre när jag kan smyga i lugn och ro.

På samma plats får jag ännu ett hugg och denna lyckas jag landa. En fin öring som trycker vågen förbi kilossträcket.

Dagen efter går vi nedströms. Två sjöar nedströms drar vi igång en brasa strax ovanför nacken. Där grillar vi korv och fiskar runt camp. Vi har ett antal bättre kontakter.

Och fångar även en del mindre fiskar. Det regnar även till och från - som resan gjort mest hela tiden. Vi vänder tillbaka till camp. Solen spricker plötsligt upp och vi kör några kast i sjön ovanför. Magiskt vackert! 

Skönheten till trots, så fångar vi inte en enda fisk här. Jag ger snart upp och gräver fram fisk och börjar filéa. Kanadensaren går förbi och fiskar vidare nedströms. Snart hörs ett vrål ett par hundra meter ned.

- Jag har på en riktigt fin öring. Kom hit!

Springer ned och får se ännu en vacker öring precis över kilot. Grymt! 

Vi fortsätter matlagningen. Kanadensaren avslutar filéandet och börjar tillagningen av hans specialitet "Fiskkebab".
Här har ni innehållet:

Tunnbröd, färskost vitlök/örter, panerad fisk(Vi panerade inte skinnsidan), kantareller och rödlök.

Till detta en sauvignon blanc, också från Nya Zeeland.

Ja, vildmarksgrytan var sinnessjukt god. Men detta är ÄNNU godare.
Ord kan inte förklara hur gott det var. Men kanske en bild på Klinsman?

Mot alla odds, så var morgondagens väderprognos noll nederbörd och mest sol.
Vi beslutade oss för att bestiga berget närmast. På kartan var promenaden ungeför trekilometer. Med den något försvårande omständigheten 200 höjdmeter att ta sig över.

Just denna dag i sol... Alltså... Det var som att gå i en trapp att klampa igenom björkskog, snöhögar och mossar... Svetten spruta och pulsen gick som när du springer. Fy fan.

Blöta når vi till sist våra tilltänkta "startsjöar", då egentligt mål låg längre bort och skulle hålla röding. Vacket!

Vi fiskade sjön närmast på bild. Supergrund och tvärdöd. Säkert bottenfryst varje år. Nästa sjö? Lite djupare, men inte ett liv. Vi tog lunch.

- Vi fiskar oss bortåt. Klart det måste finnas fisk här, sa jag.

Mötte tre gamnackar, med egen nacke inräknad. Dessutom hade det börjat regna - Denna regnlösa dag...

Vi börjar fiska och jag ser ett vak!

- Det finns liv här, skrek jag till Klinsman och bad honom skrika observationen vidare mot Kanadensaren så att hoppet skulle stiga även för honom...

Fem minuter senare kommer svaret:
- Fisk! Jag har på en stor röding!

Får ta en språngmarsch på flera hundra meter och hjälpa till med vägning och release. En ruggigt fin röding på 1,2 kilo får stämningen på topp!

Jag har minst fiskat jämnt med spinnfiskande Kandensaren innan...
Men nu står jag chanslös. Han fångar röding efter röding. Jag har inte en känning. Klinsman har några på. Drillar någon. Men han samlar karma till en rejäl grisfisk en vacker dag.

Jag tar till alla trick i boken. En kopp varm choklad. En varma koppen. Testar torrt, nymfer och streamer. Nada. Kämpigt när Kanadensaren tar sin femte röding.

Sedan får jag ett hugg. Den sitter och nu får jag skrika på Kanadesaren att komma förbi. Jäklar vilken underbar fight rödingen bjuder på.

Den inleder med ett par hopp så jag ser att den borde väga över kilot. Sedan gör den flera rusningar. Till sist kan jag också håva en röding. Underbart!

Fisken väger 1,2 kilo och vi tar några bilder. Underbart att den är lika stor som Kanadensarens största. Vem vill vika ned sig för en spinnfiskare liksom?

Lyckan när jag sätter tillbaka denna fisk är stor. Simma tillbaka till ditt.

Kanske blir det resans sista fisk. Inget annat av intresse fångas. Regnet fortsätter att falla. Det kommer tre häftiga regnskurar denna "regnfria" dag. Vi går hem i den tredje och möter tre älgar på toppen av berget. Vackert!

Vi har tagit ett gemensamt beslut om att åka hem två dagar tidigare.
Prognosen var en riktigt regnig eftermiddag dagen efter. Och möjligen en lite bättre dag, med mindre regn, innan planerad färd hem.

Oväntat nog har vi mobiltelefontäckning och kunde därför flytta helikopterlyftet.
Så dagen efter bryter vi camp och gör oss i ordning för hemfärd. Vi fiskar måttligt i "homepool" och utan framgång.

Helikoptern kommer och en lång bilresa hemåt tar snart vid. Allt går bra.
Jag kan efter denna resa rekommendera Arctic Air i Vuoggatjålme.

Vi avslutade förresten med att käka just den älgburgare som vi hittat på menyn. Den var grymt god! De frågade hur fisket gått och vi svarade. Sedan frågade vi hur det gått för andra?

- Det har inte gått så bra för flugfiskare. Insektslivet har inte riktigt kommit igång ännu. Men det har gått bra för spinnfiskare.

Kunde man gett sig fan på... Haha

Annars? Jag tycker området är oerhört intressant att fiska i. Vill gärna komma tillbaka. Trots en låååång bilresa.

Men framför allt vill jag tacka Klinsman och Kanadensaren för deras sällskap denna resa. Jäkligt kul att umgås med er! Grym mat av masterchef Kandensaren!

Här en kort video från resan: