Abbekås maj 2006

Torsk med Stahre

Vännen Ola styrde upp en kanonresa till Abbekås utanför Ystad. Här väntade torskfiske på vraken mellan Sverige-Tyskland-Danmark. På väg ner hämtade Ola upp pilkar, krokar och upphängare hos Fladen i Varberg. Tack vare kontakter fick vi ett mycket bra pris. Därefter styrdes kosan mot vandrarhemmet i Abbekås. Jag var först på plats efter att ha åkt med Peter, som senare skulle bo hos skepparn.

Med kamera och en kall tog jag en promenad i kvällen. Området runt vandrarhemmet var vackert, och jag som trodde Skåne var platt?

Jag fick dock inte smyga omkring obevakad. En kisse följde varje steg jag tog.

Snart fyllde resten av sällskapet på. Ola åkte med Dennis, Totto och Danne (minns inte hundra vad de hette.. Men om ni läser detta, hör gärna av er). Snabbt i säng för morgondagens äventyr.

Vi åkte rappt ner till hamnen i arla morgonstund . Där väntade legendariska skepparen Ulf Stahre som tagit de flest stortorskar i landet. Ja, inte bara torsk. Långa, sej, kattfisk och till och med haj är hans specialitet.

Vi kämpade på och bände upp torsk på alla vrak vi åkte till. Jag och Peter fick varsin sju plus torsk. Men nästan alla torskar var mindre än fem kilo.

På ett vrak fick vi två stenhårda hugg med rejäla rusningar. Peter, som är en rutinerad havsfiskare, sa bestämt:

- Det här var ingen torsk. Så mycket kan jag lova.

Misstankarna riktades mot lax, som är vanligt nere i södra Östersjön. Vi kämpade vidare.

Nu började det att blåsa lite. Inte så det störde sjöbusar som

oss. Nej, tvärt om. Fisket blir väl bättre, eller? Mungiporna pekade dock åt rätt håll.

Stahre hade efter inledningen stuckit ut hakan och sagt att han trodde på tio plus torsk idag. Men inte förrän sista vraket infriades förväntningen.

Vi gled in mot ett vrak i vanlig ordning. Stahre vrålade:

- Här får ni fisk!

Efter ett hårt hugg kämpade jag allt jag hade, slet upp torsken tio meter från vraket och krokna helt i armarna.

- Är det fisk, frågade Stahre.

- Jajamän. Jag orkar bara inte veva upp, svarade jag.

- Nej, det är inte fisk. Troligen sten. Om det är fisk är den stor, sa Stahre.

Efter en orimligt lång kamp kunde jag borda en jättetorsk, åtminstone med mina mått mätt, på 11,2 kilo. Efter detta var krafterna helt slut. En av kamraterna hade slut med lina på rullen och fick givetvis ta över mitt magiska spö.

Efter denna kamp kom det upp några mindre torskar på nästa dropp.

Sedan bar det av hemåt. Tillsammans fick vi säkert över 300 kilo torsk.