Finland sommaren 2002
Norra Finland
Två finska vänner, Harr(i) och Karvolio, guidade mig och Klinsman på flugfiske i Finlands mörkaste vrår. Det här är en berättelse som inte handlar så mycket om fiske. Mer om finsk sisu, sprit och knivar. Kaos alltså. Men vi börjar med fisket.
Året innan hade Kanadensaren varit med. Då hade de fångat en del fisk. Området har potential, som han sa.
Planen var att i två veckor fiska med Karvolios stuga som utgångspunkt. Intill låg storälven Ounasjokka. Älven hade i sin tur biflödena Kapsajokk och Kolsaoja.
När vi kom upp var förutsättningarna värdelösa. Eller som lokalfolket sa:
- Inte ens lönt att lägga nät.
Vattenståndet var redan högt och det visade sig regna resten av semestern. Största fisken var en harr på 42 centimeter i Ounasjokk vid bron över till Lompolo, där vi bodde.
Karvolio lyckades också fånga en fisk som var lik en kanadaröding. Vet än idag inte vad det var. Men i en ström högg den på en spinnare. Runt tre hekto. Annars var det mest smådaller i spötoppen. Men vi fick tillräckligt för att bli mätta i alla fall.
Efter fem dagar började äventyret på allvar. Jag och Henke sprang före nerför älven Kapsajokk. Karvolio och Harr(i) skulle komma efter.
Efter några timmar nådde vi platsen för återsamling. Där träffade vi Karvolios morbror. Han kunde inte svenska. Än mindre engelska. Vi kunde definitivt inte finska. Blev ett tystlåtet möte.
Han tände en brasa och bjöd på grillat smörgåspålägg. Vi kontrade med stormkök och pasta. Timmarna gick och inga kamrater dök upp. Till sist åkte vi över älven och tog in i hans stuga. Då hade inte grabbarna synts till på fyra timmar.
Fyra på morgonen hör jag något ljud utanför. Det är de saknade pojkarna.
Berättelsen satte alla rekord. Harr(i) hade tappat pet-flaskan med viktig dryck. Han dök då efter flaskan i älven, missade. Ställde sig upp och dök igen och lyckades fånga flaskan. Men Harr(i) var inte glad. För han hade ”stukat foten lite”. Därför tog det lite tid att gå ner efter älven.
Harr(i) bad mig snällt slita av honom vadarna, oavsett om han skulle vråla eller inte. Han var knäpptyst.
Svullen fot
Dagen efter ville vi åka till sjukhus med vår vän. Foten var ju svullen som en handboll.
-Nej, vi ska fiska, sa Harr(i) som stod kvar på samma ställe och bara ödslade några enstaka kast.
Dagen efter var foten svullen som en basketboll. Men inget sjukhus. Det går nog över till imorgon.
-Nej, ni ska fiska, sa Harr(i) och stannade i stugan.
Tredje dagen, med en fot i färgpallettens alla färger, lyckades vi till slut knuffa in Harr(i) i bilen och åka till Kittelä sjukhus för röntgen. Väl där blev vi sittandes i väntrummet.
Kniv i magen
Då kommer en man gående till kassan.
- Jag har en kniv i magen, sa han till receptionisten och peka på en kniv instucken till skaftet.
Utan väntan fördes han till läkare. Snart var även polisen på plats. Detta var klockan tre på dagen. Skulle satsa en krona på att ”olyckan” skedde dagen innan. Jag som trodde myten om finnar och knivar var just en myt.
Behöver jag tillägga att Harr(i) hade ett allvarligt benbrott? Skjutsade han till Luleå för vidare transport hem. Åkte sedan tillbaka för fortsatt fiske. Blev en dag till. Regnet fortsatte och vi åkte hem. Puh.
