Första dagen fiskade vi nära tältet. Harren var grov, men vi prickade inte någon jätteharr i älven. Däremot fick jag en harr över kilot. Vi såg också gäddor. Men vi fick inte upp någon. Fast jag är övertygad om att gäddan var skyldig till något hugg på streamer.

Den här resan gick det åt myggmedel. För stundtals var det helt osannolika mängder mygg. Dessutom slet vi nog ut varsitt par andasvadare. Aldrig har man tvingats krypa bland buskar på detta sätt. Denna resa är inget att rekommendera för myggfobiker eller glidarfiskare.  ;)

Andra dagen vandrade vi uppåt jokkens södra sida halvvägs till Pirtimysjärvi. I det större selet hade jag några riktigt tunga påslag vid distanskast. Missade mothuggen på min enorma nattsländeimitation. Klassikern hade inträffat. Linan hade snott in sig i kroken vid hullingen, så jag hade helt enkelt ryckt ut kroken ur munnen på harren. Under våra tre fiskedagar kläckte en mycket stor röd-brun nattslända. Så de imitationerna var bäst. Men även E12 och superpuppor fungerade strålande.

Jätteharrar

Tredje dagen gick vi upp hela vägen till Pirtimysjärvi. Vädret var strålade och storharren vakade. Efter ett par timmar lyckades jag fånga mitt livs harr. Jag såg ett fint vak i en fyra meter bred ström som såg ut att hålla en djuphåla. Där stod den också, 53 centimeter lång och fet, 1,35 kilo tung. Grymt kul! Innan dess hade jag fångat kiloharr i en meter breda sidoflöden!

Bara någon timme senare ylar Klinsman, som haft det tungt med kilosharrarna.

- Den här är minst kilot!

Harren visade sig vara 54 centimeter lång och vägde 1,4 kilo. Lady of the Stream, harren alltså, visade nu upp sin bästa sida.

Denna  dagstur fanns både trangiakök och rök med. Då passar små 35 centimetersharrar perfekt i röken. Bara det att vi inte fick några tillräckligt små harrar! Tog en och en halv timme innan vi kunde laga mat. Under den tiden fick vi säkert 15 harr över åtta hekto.

Torrflugegädda

Under fisket hemåt såg vi på avstånd ett rejält vak invid strandkanten.

- Storharr, sa Klinsman.

- Tveksamt, sa jag.

På med min stora nattslända som jag hjälpligt bundit ihop med improviserat fältbindningsmaterial. Ingenting hände. Började sakta stripa hem den ryckvis. Kaboom, så var min livs första torrflugefångade gädda ett faktum.

Tror gäddan kämpar bättre än harren i varmvatten.

Efter det gick vi hemåt. Klinsman vadade över och gick upp till tältet. Själv satte jag på en vit zonker i strömmarna invid tältet. Det smällde precis hela tiden! Fick rappt några kilosharrar. Men ingen riktigt stor.

Tre dagars skyfall

Dagen efter kom helikoptern, exakt på överenskommen tid, för transport neråt jokken. Lagom när vi satt  ihop tältet började det regna. Vi gick ändå ut och fiska och fick några skvättharrar under 32 centimeter. Men regnet bara ökade och vi kände hur älven steg. Vi fick bryta.

Efter gårdagen var det dags att smälta lite intryck under tälthäng. Det visade sig bli ett tälthäng i tre dagar. För så länge regnade det oavbrutet i rasande mängd. När vi gick för att hämta vatten hade älven stigit från 40 centimeter, där vi stod dagen innan, till minst 1,5 meter. Ingen idé att fiska, men jag kunde inte låta bli. Två skvätt på flugan av babyharr blev resultatet.

Fest och läshörna under tälthäng

På andra dagens skyfall fyllde Henke år. Så vi stannade i tältet och firade med så god mat vi kunde kryddat med all sparad alkohol. Nästan så

vår t-röd låg illa till på slutet. Eller.. Det gjorde den. För vi började köra brännarna för fullt då vi insåg att vi hade mer än vi behövde. Lite torrare blev det allt. Men inget att rekommendera.

Vi hann med ett fruktlöst utbrytningsförsök till. Tittade lite på omgivningarna och förstod att varenda fält stod under vatten. Vårt tält klarade sig med en halvmeter. Då stod tältet på ovansidan av en äng.

Enorma översvämningar

Tillbaka i Kurravara kunde vi precis ta oss igenom vattnet över vägen. Tur det fanns jeep. Båthusen var dränkta i Kurra. Nästan upp till ovansidan av dörrgavlarna. I flygbasens bastu träffade vi ett par tvillingar med vänner som fiskat röding på fjället. Där hade det dessutom blåst. Så tältet hade blivit vattenfyllt och det hade haft det för djävligt.

Men de hade fått se järv på nära håll! Så varför klaga.. :)

Efteråt fick vi höra att något vattenkraftverk hade varit nära att flyta söderut. Väldigt nära. Någon 80-årig gubbe hade också sagt att han aldrig sett Torneälv så hög...