Kiruna

Tavvas Källflöden »

Leavasjokk »

Trippel i Norr »

Sandåslandet »

Teneriffa 

Vis av erfarenheter från Aqaba bokades ingen båt utan att först titta på den. Eventsäljaren Tony berätta att de haft på en stor Marlin i förra veckan.

-Den drog ut 1 000 meter tills linan tog slut!

På plats i båten mötte fyra andra fiskare upp. Då jag skrivit in farsgubben som fiskare "dubblerade" jag chanserna till fisk genom att han skulle "låta" mig ta "hans" napp. Syrrans toyboy joina som åskådare.

Vi började med att fiska småmakrill med taniga spön. Jag fick något tiotal. Skepparen sa att det var de små makrillarna som var bäst.

Sedan åkte vi förbi en flock delfiner som roade oss och en stor "safarituristbåt" någon kvart. Vi matade dem med de "för stora" makrillarna. Sedan såg vi en grupp pilotvalar. Allt detta med Spaniens högsta berg vulkanen Teide i bakgrunden. Trevlig Safaristart!

Nu skulle det fiskas Big Game! Jag kände en rätt duktigt stor besvikelse när Kapten skickade ut tre små spön med en krok i vardera lilla makrill. Vi fiskade visst Barrakuda, inte Marlin.

Efter flera napp, söndertuggade makrillar och noll fångade förklara Kapten problemet:

- De är bara små barrakudor. Det är svårt att få dem att fastna!

Förmodligen var också detta förklaringen till behovet av extra små makrillar. Att sätta dubbelkrok på agnet, så de fastna, var inte aktuellt. Till sist satt det en Barrakuda. Men när kapten "hjälpsamt" drog in sista fem metrarna för hand och försökte kasta upp fisken i båten med ett ryck, var fisken förlorad.

- Puta madre, svor kapten.

Vi andra skakade på huvudena, särskilt medfiskaren som just sett sin antagligen första Barrakuda gå upp i rök. En halvtimme senare lyckades vi dock landa en Barrakuda på cirka 1,5 kilo.

Jag frågade varför vi inte fiskade andra sorters fisk som Wahoo och Marlin.

- Marlin finns på sommaren när vattnet är 35 grader varmt och Wahoon går mycket längre ut än vi just nu fiskar, förklarade Kapten med säker röst (jag riktade i smyg snabbt några svordomar till Tony). 

Jag sa att jag ville fiska större fiskar än småbarrakuda. Vi gick då över till "Trolling". Nu förväntade jag mig full riggning med bommarna utfällda. Icke. Istället var det fyra spön som släppade gummibläckfiskar i ytan. De riktiga Big Gamespöna blev kvar inne i båten. Istället tyckte Kapten det räckte utmärkt med bland annat en haspelrulle med dåligt skarvad lina...

Samtidigt gick också både skepparen och den ensamme besättningsmannen upp på bryggan och struntade i fisket. Kändes utsiktslöst! Då nappade det på haspelrullen. Likt en blixt slet jag tag i spöt och drilla med sjukt lös slirbroms. Till sist kom en skipjack tuna på i bästa fall kilot in till båten. Lyckligtvis trilla denna "jätte" inte av kroken under uppkastet i båten. Hade kapten hört talats om håv eller huggkrok?

Av bara farten fick vi upp en till. Denna gång var det en annan fiskare som ryckte spöt och drilla. Någon ordning på drillandet styrde Kapten inte upp. Några av de betalande fiskarna var inte lika framfusiga som andra(läs jag själv), vilket ledde till att de inte fick känna på det spännande (läs med ironi) Barrakudafisket.

Möjligen var det någon som enbart fick pilka minimakrill.

Detta var också slutet på fisket. Inte var det någon jättefångst på bryggan att skryta om. Jag tog "min" tuna till en restaurang och lyckades omvandla den till en välsmakande förrätt åt vårt sällskap.

Trots denna misär till Big Game har jag gjort ett litet klipp på Youtube om fisket. Valarna och delfinerna var ju fina! Sen var det kul att jag fick med kaptens så sammanfattande ord om fisket:

-Puta Madre!